Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
ocli af ej vanlig rang. Det är ej möjligt annat än att med
tjusning läsa lians lediga språk, som ofta är elegant, alltid rent och
ädelt; man ser tydligt, att han tänker på latin, och att uttrycket
blott afser att klart återgifva tanken, däraf dess naturlighet. Den
slafviska efterhärmningen i latinet var icke i hans ögon någon
fortjänst,1 och ban skulle föraktat att ikläda sitt språk den pompösa
frasens dräkt, för att, som hos andra ej sällan skedde, dölja bristen
på tankedjup eller insiktens svaghet. En så fin och kritisk natur
som hans måste skyggat tillbaka för alla deklamationsprof, i hvilka
formen gällde mer än innehållet. Hans stil saknar ändock livarken
själfständighet eller originalitet, och det säger sig nästan själft, att
den man, hvars arbete De stylo upplefde 7 upplagor, måst hafva
ett öppet öga för stilens fordringar. Och dock är denna sida i hans
författarskap underordnad i jämförelse med hans betydelse som
klassisk filolog. Före honom lades hos oss vikten främst på det
lyckade efterhärmandet af den klassiska renheten i språket, under
det den filologiska uppgiften trädde mer eller mindre i andra
rummet. Schefferus åter förde vetenskapen ut öfver humanisternas trånga
råmärken in på de reala områdena; textkritiken och de grammatiska
undersökningarna spelade i hans arbeten en stor roll, men framför
allt upparbetningen af den klassiska arkeologiens rika fält. Han
blef därigenom den klassiska filologiens egentlige grundläggare i
Sverige och bräkte dess studium i jämnhöjd med forskningen
utomlands; ban åtnjöt ock därför ett stort och berättigadt anseende i
Holland, brännpunkten för tidens klassiska studier.
Hvilken betydelse man denna tid tillmätte det latinska studiet
och hvilken dominerande ställning det intog vid universitetet,
framgår däraf att det var representeradt af trenne lärareplatser,
eloquentia, poesis och den Skytteanska professuren; egentligen kunde
man därtill lägga professuren i historia, hvars innehafvare oftast
sysslade med de klassiska käfdatecknarne ocli därvid, som jag ofvan
anmärkt, tog hänsyn till språket, likaväl som till innehållet;
slutligen gåfvo alla den filosofiska fakultetens adjunkter så offentligen
som enskildt undervisning i klassisk litteratur.2 För de flesta före-
1 Jfr hans ord i sin skrift »De generosi nobilisque informatione s. 44:
■Scio quid de sermonis latini usu judicarint olim Itali doctissimi, quanique
paUßi hodieque sint ex eis qui latine loqui velint. Sed est alia nostra ratio.
Kon est propositum nobili laudem sumniam quærere ex oratione
Cicero-niana, sufficit ei, si non barhare au t vitiose loquitur.»
2 T. ex. Hüstt. 1()9S föreläste hist. professorn Justinus och Curtius
samt betjänade tillika »studiosis eloquentiæ latinæ et politices». Af
adjunktenia Uiste då Castovius Ciceros Oratio pro Quinto, Törner öfver Terentius,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
