Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
bästa år. Predikstolen ocli församlingsvården lade sin börda till
de ej obetydliga göromålen i tvenne konsistorier. Ingen torde
starkare känt hvad detta innebar for den, som hittills gifvit sig belt at
vetenskapen, än den frejdade Norrmannus, hvilken därför också,
väl blefven teologie professor, i bittert missmod skref till kanslern:
"År nu någon stund öfrig, så går den bort med concepter,
predikningar och annat sådant, hvaraf sker, att pennan likasom rostas
bort ... så att eruditi hålla mig numera för civiliter mortuus." 1
Skulle man bedöma grekiskans ståndpunkt efter talet och
beskaffenheten af de grekiska auktorer, öfver hvilka professorerna
föreläste, skulle man hafva anledning att icke hysa höga tankar 0111
densamma. Vid föreläsningarna har man, som det tyckes, afvikit
från konstitutionernas både anda och ord, och denna öfverträdelse
var nog gammal. Den för klassiciteten så nitiske Johan Skytte
hade i konstitutionerna af 1626 insatt, att föreläsningarna skulle
behandla — utom novum testamentum och patres — äfven Homerus,
Euripides, Pindarus, Theocritus och Sophocles, och att ban därmed
afsåg något annat än en grammatisk, efter skolslentrianen gjord
tolkning af författarne, torde vara säkert. Men just i den af honom
förkastade riktningen har undervisningen gått, att döma af de svåra
anmärkningar mot densamma, som De la Gardies okände rådgifvare
gjorde 1654.8 De nya konstitutionerna, som straxt efter utfärdades,
uppräknade visserligen ej som de äldre, hvilka författare som skulle
läsas, men därmed hafva de tydligen ej afsett att sänka studienivån;
detta är tydligt af föreskriften, att professorn skulle använda de
mest ansedda, kyrkliga och profana auktorer, särdeles, för stilens
skull, de bästa historieskrifvarne, så ock talarne, filosoferna och
skalderna. Gent emot denna föreskrift tager sig föreläsningsskemat
tämligen torftigt ut. Hvarken häfdatecknare, som Thucydides och
Polybius, eller de stora tragöderna, eller Pindarus eller Plato gjordes
till föremål för föreläsningarna. Demosthenes, hvilken bort särskildt
ägna sig till behandling, då sådan vikt lades vid att utbilda
ynglingarne till talare, föredrogs blott två gånger, 1693 af Norrmannus
och 1703 af Celsius, den senare är ock den ende som ett år läst
öfver Aristophanes. Som vältalighetens mästare gällde Isocrates,
hvilken flitigt föredrogs af alla, i öfrigt växlade föreläsningarne
mellan Plutarchus, Homerus, Hesiodus oeh Theognis; någon gång
föredrogs Aeliani historia, Arriani tactica, Pythagoras carmina,
Epictetus, Herodianus och Theophrastus. En mera vetenskaplig
1 10 jan. 1700 (kopia, Ups. Bibi. U. 11G).
’-’ Se det citat ur lians bref som jag tryckt ofvan s. 107.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
