Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
hvilket han så länge lade till grund för sin undervisning. Roberg
visar sig i dessa öfversättningar vara en originell, stundom underlig
och väl djärf, men alltid fyndig ordbildare.
I afseende på rättskrifningsfrågan, som mot tidehvarfvets slut
antog en så hetsig karaktär genom sammandrabbningen mellan
Svedberg och Hjärne, voro Upsalas lärde delade i olika läger.
Örnhjälm, som anslöt sig till Samuel Columbus och Svedbergs idéer,
representerade nystafvarne och de fonetiska principerna, E.
Aurivillius stod dem nära;’ Lagerlöf, i likhet med Hjärne, höll sig till
det gamla på historiska och etymologiska grunder hvilande
skrif-sättet. Det bör anmärkas, att striden endast gällde, om ljudet skulle
vara bestämmande för stafningen eller icke; i afseende på
ordformerna var Svedberg lika konservatif som Lagerlöf och Hjärne.
Striden ligger utanför ramen af min skildring och jag måste
därför här gå den förbi och hänvisa läsaren till andras arbeten.8
Endast det bör nämnas, att Lagerlöf utgaf i disputationsform en liten
ej synnerligt betydande uppsats om språkets stafning: "Dissertatio
de linguæ Suecanæ ortographia" 1694, på hvilken följde ett
auc-tarium 1695.
Trefvande och ofullkomliga som dessa förstlingsarbeten i svenskt
språk voro och måste vara, dä grundliga grammatiska förarbeten
och ordböcker ännu saknades (Spegels lexikon utkom ju först 1712),
hade de sin motsvarighet i språkets egen bildningsprocess. Dettas
ringa användning inom vetenskapen och litteraturen i allmänhet
höll det länge kvar i de osjälfständiga och ohandterliga former, i
hvilka trycket af främmande språk, framför allt latin och tyska
länge klädde det; öfverallt i tidens skrifter skönjer man denna tyngd
och brist på smidighet. En förändring härutinnan bryter sig dock
småningom, om ock långsamt väg. Mest bidrog härtill, som redan
sagdt, att våra skaldenaturer togo hand om den svenska vitterheten;
deras allmänt lästa skrifter verkade direkt och kraftfullt på hela
folkets språkinstinkt, men säkerligen hafva äfven de stora arbetena
på nya lagar för stat och kyrka kraftigt bidragit, ty dessa nödgade
ledarne att kritiskt utnyttja språkets tillgångar och hänvisade dem
till dess bästa källflöden. Men ännu var man blott vid början af
den nya utvecklingen, genombrottet skedde först, då med frihets-
1 Aurivillius utmönstrade Q och Z samt ryggade ej tillbaka för att
likljudande ord med olika betydelse återgåfvos i skrift lika för ögat. O.
Rudbeck är ofta 1’onetiker i praxis, säkerligen dock ej af några
principiella skäl.
2 Schiick, 111. svensk lit.-hist. 1, s. 304 ff. och A. Noreen, Vårt språk
1, s. 195 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
