Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
användas vid eldfara, en s. k. altan, en längs takåsen löpande gång
rymmande två personer i bredd, roed utgångar från tlieatruru
ana-toiuicum, hvilken altan ock gjorde god tjänst vid följande årets
eldsvåda.1 Trots reparationerna på 1660- och 1680-talen var
byggnadens och kupolens tak såsom vi sett ganska bristfälligt, hvilket
åtminstone hvad det förra angick var mindre underligt, då det var
klädt med spån, under det kupolen hade koppartak. Tack vare
understöd af kronans medel 1706 blef taket å kupolen repareradt,
men själfva husets spåntak, som man efter eldsvådan velat hafva
utbytt mot tegel eller järn eller kopparplåt, fick dels för
penningbrist dels kanske ock för vederbörandes tröghet ligga kvar ännu i
nära fyra decennier, till dess järnplåt pålades 1740.
Åt väster hade Gustavianum en at’ stenmur inhägnad
gårdsplan, som dock då ej sträckte sig, som den i senare tider gjorde,
ända upp till stallbyggnaden, i det mellan den senare och Gustaviani
stenmur då fanns en öppen plats;- vid denna mur nedåt
Kundels-gränd låg det lilla hus som inrymde tryckeriet och studentarresten.
Magistraten tog sig emellertid för att trots konsistoriets
invändningar låta enskilda bygga igen den öppna platsen.3 Och därvid
fick det förblifva, tills Karl XI, efter att biblioteket flyttats till
Gustavianum, med riktig blick för eldfaran för det förra, befallde
nedrifvandet af såväl dessa som några andra hus i närheten,4 för
hvilka dock ägarne erhöllo ersättning. Gustavianigårdens
utvidgning ända upp till stallet, dess terrassering och plantering, hvilken
senare redan ärkebiskop Spegel föreslagit i konsistoriet den 15 april
1713, skedde först i nästa tidehvarf, i det K. Maj:t 1726 medgaf
hela tomtens intagande och kanslern 1731 stadfäste planen för
platsens anordnande.
De hus som i kransform omgåfvo domkyrkan hade allesammans
1595 donerats af Karl IX till universitetet. Osäkert torde emellertid
vara, om de alla verkligen genom Gustaf I:s reduktion hemfallit till
kronan och sålunda kunnat bortgifvas, och säkert iir att domkyrkan
1 Kons. prot. 3 okt. 1701 och Bref af O. B. s. 384 och 3S8.
- 1637 hade kons:t begärt hos regeringen att få platsen, men denna
vägrade, då platsen borde vara »öppen och fri att köra och fara» (Bill. 1,
s. 331).
* Kons. prot. 1!) ang. 1646, 26 sept. 1654 och 4 okt. 1655. Jfr ofvan
s. 14—15.
4 K. Maj:t t. landshöfd. 28 nov. och 28 dec. 1695 samt 28 febr. 1696.
Man ser af dessa bref, att ärkebiskopen hade där ett trähus, likaså biskop
Benzelius och adj. M. Scliütte. Rifningen omfattade äfven »ärkebiskopens
åtskilliga småhus vid biskopsgatan».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
