Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
läggning som då pägick i Upland skulle få utsträckas till
akademihemmanen, dock med uttrycklig varning, att universitetet icke ägde,
i händelse af att dess inkomster sedan visade sig otillräckliga, vänta
sig någon ersättning af kronan. Man kan vara tveksam, om denna
nya skattläggning blifvit tillämpad på akademihemmanen, efter
konsistoriet sedan på 1710-talet med sådan ihärdighet fortsätter
att anhålla om dylik; kanske hafva de stränga föreskrifterna rörande
förmedlingar i 1699 års reglemente verkat återhållande. Man
lyckades dock slutligen att den 17 juli 1721 utverka nytt kungligt
bref, att förmedling skulle anställas. I det hela har under
tidehvarfvet en icke obetydlig nedsättning i hemmansräntorna skett
genom verkställd förmedling.1
Ett ännu säkrare bevis på att bönderna behandlats med
mildhet har man däri, att konsistoriet ej blott årligen, som ju var att
vänta, medgaf ej obetydliga afkortningar i deras utlagor, utan fann
sig i att bönderna sutto inne med restantier och att dessa
oupphörligt ökades, till dess lmfvudböckerna slutligen släpade på rent
betänkliga belopp i den vägen. Naturligen kunde detta äfven bero
till ej ringa del på fogdarnas slapphet eller oärlighet. Blott på de
tio åren 1671—80 växte dessa restantier (trots årlig tillgift å äldre
dylika af i medeltal 388 daler) från 2,569 dal. smt, till 23,263, och
det fordrades bela Arrhenii energi för att sedan under åren
1681—-87 neddrifva dem till 12,808. Men sedan fingo de åter växa och
voro vid ingången af året 1696 uppe på öfver 18,000; att de under
trycket af missväxtåren kunde stiga upp ända till 38,357 vid slutet
af år 1699, förvånar naturligen mindre, ehuru det är att märka att
årliga tillgiften på gamla restantier stegrats under samma tid.
Under nordiska krigets förlopp sköto restantierna ytterligare i höjden
och sprungo slutligen 1715 upp ända till öfver 55,000 daler. Att draga
med sig dylika till stor del värdelösa balanser var naturligen
meningslöst, och Reftelius fann då på att genom direkta
underhandlingar med bönderna och löfte om tillgift af en stor del af
restantierna indrifva åtminstone något af universitetets stora fordringar,
som ansågos vara så godt som alldeles förlorade.2 Så efterskänktes
1716 28,836 daler af böndernas gamla skuld och 1718 ytterligare
19,104, hvarigenom restantierna nedbragtes till det relativt låga
beloppet af 10,781. De årliga afkortningarna ådagalägga ock
tydligen, hvilken hänsyn man tog till bondens välfärd; under åren
1682—94 voro de i genomsnitt 1,357 daler och stegrades under
1 Enligt böckerna utgjorde förmedlade räntan 1660 1,213 dal. smt,
1718 2,954.
- Kons. prot. 22 aug., 7 dec. 1710, 23 okt. 1717 ocli kons. acta samma är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
