Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
var lios sina Västmanlänningar ocli Dalkarlar djupt afhållen, liksom
den glänsande Lagerlöf af sina Värmlänningar.1 Inom de flesta
nationer har, till stor del på initiativ af deras inspectores, bruket
varit att hålla öfningar med orationer, hvartill så småningom äfven
lades disputationer. Svedberg införde de senare 1696 hos
Västmanlänningarna, Celsius 1715 hos Värmlänningarna. Säkerligen har
latinet, vetenskapens dåvarande tungomål, varit det mest använda
språket, men åtminstone talen hafva lios en nation äfven fått hållas
på svenska.2 Efter den välkände kyrkohistorikern A. O. Rhyzelius
har man i behåll de teologiska teser och den uppsats "Imperii
svio-gothici consideratio geographica" som ban såsom student ventilerat i
Västgöta nation.
En mörk sida i nationsväsendets historia bildar pennalismen
eller misshandlingen från de äldres sida mot de nykomna, de s. k.
novitierna. Ofoget var lika gammalt som universitetets historia och
äldre än nationsinrättningen, ehuru det säkerligen genom denna
skärptes, i det misshandlingen därigenom lättare liksom sattes i
system. De la Gardies okände rådgifvare vid konstitutionernas
utarbetande hade starkt uttalat sig mot pennalismen, och
konstitutionerna af 1655 förbjödo den vid relegationsstraff. Men oseden stod
ej att öfvervinna och florerade bela tidehvarfvet igenom. I alla
nationer fingo novitierna genomgå en plågsam skärseld som
tjänsteandar åt de äldre, behandlades med hugg och slag samt utsattes
för gyckel och drift af allehanda art, ofta förnedrande eller rent af
oanständigt. A andra sidan kan ej förnekas, att det låg något af
sanning i hvad de äldre plågoandarne anförde till sitt försvar,
nämligen att de yngre behöfde litet tukt för att lära sig lägga bort
bondvanorna och den djäknehögfärd, hvilken de som gymnasister
insupit i småstaden.3 Plågotiden var i olika nationer af ganska
olika längd; möjligen har den från början varat ett halft till ett år
hos de flesta, men den nedsattes efter hand hos många till tolf
veckor, och ej sällan fick man i förtid lösa sig fri genom erläggande
af ett visst belopp. Denna förkortning af pennaltiden blef en
tvingande nödvändighet, det framgår nämligen af allt, att novitiernas
studier ledo betänkligt under den tid som deras slaftjänst varade.
Hemsökelsen från brutala landsmäns sida kunde ock antaga ganska
svåra former. Så berättar Rudbeck 1664,1 att en Fjärdhundrensis,
1 H. Tottie 1, s. 202; Lind, Värmlands nation s. 8.
- Åberg, Stockh. nations liist. s. 11.
:l Rbyzelius s. 22 säger att det hade dock det goda med sig, att
djäkne-hijgtarden utrotades och inan lärde sig ödmjukhet, tålamod och själfkännedom.
4 Rudbeck t. kanslern 10 maj 1004 (R. ark.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
