- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Andra delen. 1655-1718. Senare afdelningen. Universitetets organisation och verksamhet /
410

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■111)

grofhet. Med dylik mannamån ocli flathet göt man endast olja på
elden, och 0111 hösten inträffade, at.t en student Hedræus blef vid
ett slagsmål ihjälstucken af en sin kamrat. Nu fann man omsider
för godt den 20 okt., att på förslag af Rudbeck stärka vakten med
21 man och inköpa lika många nya gevär, vidare förbjöds all
öl-försäljning i privata hus, och vakten skulle kl. 9 göra rond för att
se efter hvilka som sutto kvar på källarne. Men tillika skref
konsistoriet i nov. till sin rektor Benzelius, som då deltog i den
märkliga reduktionsriksdagen, och hemställde oiu ej kanslern och
pro-kanslern kunde jämte ett utskott af ständerna taga sig an frågan
om den akademiska disciplinen och därpå framlägga den för K. Mnj:t.
Det erkände öppet sin vanmakt gent emot den krigiska ungdomen.
De dömde, heter det, stucko sig i värsta fall undan genom att, gå
in på gardet, men vanligen gingo de utan att antastas af
myndigheterna öppet ikring som om ingenting passerat;1 huru man än
handlade ginge det lika illa, ty man vore som mellan tvenne eldar:
klagade man direkt hos K. Maj:t, ådroge man sig ovilja hos dem
som hade exekutionen om hand, ty dessa ansågo då att man gått
dem förbi; klagade man icke där, drogs saken på långbänken ocli
gåfve därigenom blott anledning till ökadt sjelfsvåld; agade man
de skyldiga, så lupo de ikring och anklagade konsistoriet; agade
man dem icke, så hördes åter ett rop att disciplin alldeles saknades.
Man måste förvånas öfver konsistoriets brist på mod och
jämmerliga uppfattning af sin myndighet samt fruktan för efterräkningar.
Men det bör ock billigtvis erinras, såsom jag förut gjort, att det
var ej blott en kinkig och obehaglig sak att röra vid den unga
adelns själfsvåld, utan att det kunde medföra betänkliga följder så
väl för universitetet i dess helhet som för enskilda konsistoriales,
samt att konsistoriet hade föga hjälp att förvänta af sin svage
vacklande kansler i upprätthållandet af sin myndighet.2

Med ingången af år 1681 blef det än hetare för konsistoriet.
Det kunde visserligen lyckas den kraftige Rudbeck att för ett
ögonblick skrämma bråkiga östgötar till afbön genoui hotelsen att i
annat fall skulle man uppspika på intimationstaflan namnen på dem
som grasserat och huru ofta det skett.3 Men excesserna fortforo

’ Sådant skedde i själfva Upsala midt för konsistoriets näsa. Så t. ex.
beklagar det sig 14 nov. 1679 för kanslern, att en L. Nybelius, som det
relegerat på 2 år, kommit åter ocli till dess stora skymf spatserade i staden.

- Konsistoriet behöfde t. o. med, då De la Gardie lagt sig ut för en
Petrus Isopædius på grund af dennes faders bön, erinra sin kansler (30 juli
1680), hvilken vildsint sälle denne I. var, och hemställa om en sådan
yngling kunde gifva förhoppning att »med tiden betjäna Guds församling».

3 Kons. prot. 22 jan. 1681.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:09:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/2s/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free