Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
något svar, han har förmodligen tyckt, att de maktmedel som redan
stodo till kanslerns och konsistoriets förfogande voro tillräckliga,
om de med kraft användes. Det var just där som felet låg, ty
föga hjälpte det att som kanslern komma med stora ord allena, på
hvilka han visserligen ej sparade. Så gaf han konsistoriet den 27
juli en majestätisk uppmaning att taga itu med hårdhandskarna:
böter hjälpte föga, ty det drabbade blott föräldrarnas pung eller de
stipendier som brottslingarna kunde innehafva, och inspärrandet i
carcer vore ej bättre än att sätta studenterna på en källare, nej
bär behöfdes strängare medel såsom fängelse eller annat hårdt straff.
Och visserligen skulle det behöfts, då rektor själf, den ädle
Hoffvenius, kunde i samma månad förklara i konsistoriet, att det sköts
i hans närhet med kulor så vårdslöst, att han kände sig "helt 111"—
lös" då han promenerade i sin trädgård.
Och oväsendet aftog ej. I mars 1682 hade studenterna gjort
ett nytt inbrott på slottet, denna gång i själfva rikssalen, där de
fört ett förskräckligt oväsen och roat sig att med skjutvapen
anställa en slags tornering; de brottslige stodo ej att uppleta, och
naturligen hade det ingen verkan att konsistoriet den 2 april
förnyade sin proklamation af den 29 febr. 1680. Obetydligt förefaller
i jämförelse härmed, att man bittert klagade öfver det oväsende
adeln förde i kyrkan på sin läktare. Det enda märkliga i en dylik
episod (22 nov. 1682) är att den blottar slitningen i konsistoriet, ty då
Rudbeck föreslog att professorerna skulle turvis taga plats på läktarn
för att hålla ungdomen i styr, genmälde hans ilskne ovän H. Schtitz,
att ban,åtminstone icke ville sätta sin fot där, det kunde vara lagom
för en spögubbe. 1 nov. 1683 kom det till en grassation, som ger
en rätt god föreställning om studenternas trotsighet och
akademivaktens obehagliga ställning emellan tvenne eldar samt konsistoriets
besynnerliga sätt att uppfatta sin ställning till bägge. Saken hade
en ringa början. Vid månadens begynnelse hade tre studenter varit
ute på en mindre grassation, men händelsevis hade akademivakten
då fått sitta något emellan, och denna, som säkerligen hade många
obetalda slängar att gengälda, uppretades däraf så, att den fjorton
dagar senare i ett obevakadt ögonblick, då den själf var något
berusad, förgick sig mot en oskyldig student Johan Reftelius (troligen
den blifvande professorn) och tilltygade honom rätt illa.
Öfver-greppet väckte djup ovilja hos ungdomen, ocli det behöfdes ej mera
för att de våldsammare elementen skulle gripa till vapen. En flock
på 16 hetsiga studenter, väpnade med värjor och pistoler och
anförda af en Georg Skragge, drogo ut på krigsstråten nätterna till
27 och 28 nov.; först sökte de storma vaktens corps de garde och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
