Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
lade i dagen, borgeyskapet å sin sida gengäldade den med en
stundom tarflig småaktighet vid behandlingen af för bägge gemensamma
intressen, och det är rent löjligt att se, med hvilken ömsesidig
misstänksamhet bägge parterna bevakade hvarandras åtgöranden.
Friktionspunkterna voro ej få, och på det ekonomiska området ansåg
sig den ena parten litet emellan förorättad af den andra. Jag har
ofvan tecknat de konflikter, hvilka de bägge korporationernas
ömsesidiga afundsjuka, misstänksamhet och oginhet framkallade under
tidehvarfvets lopp.1
Några uppgifter om professorernas ekonomiska ställning torde
ej sakna intresse, de äro dock svåra att anskaffa, liksom det icke
är lätt att ur enstaka fakta draga allmänna bindande slutsatser.
Ett tyckes vara visst, nämligen att den i 1655 års stat bestämda
professorslönen af 700 daler smt varit fullt tillräcklig för de
vanliga lefnadsbehofven. Det har blott klagats en gång under hela
perioden öfver lönernas ringhet, och klagomålet den gången är
knappt att lita på.2 Ett annat är att med kopparmyntets fall, i
hvilken myntsort lönerna utbetaltes, värdet af lönen minskades;
det var klart att när 1664 professorn fick ut sin lön efter kursen
2 Va dal. kppt på 1 daler smt, men den senare i allmänna rörelsen
stigit till 3 dal. kppt, var ban utsatt för en löneminskning. Detta
afhjälptes då regeringen 1665 officiellt erkände kursen 1 till 3
mellan de bägge myntsorterna, och det var ej mer än billigt, att
professorerna fingo redan 1666 åtnjuta denna förmån, ehuru Rudbeck
sedan gjorde mycket väsen af saken och sökte, alldeles oriktigt, så
mycket som möjligt välta skulden för universitetets ekonomiska
obestånd på denna åtgärd. Obilligt var att när 1715
kopparmyntets värde ytterligare nedsattes med 50 %i så att en daler smt från
att gälla 3 dal. kppt kom att gälla 4Vs, professorerna fortfarande
utfingo sina löner efter den gamla kursen, så att de i kppt gäldades
med 2,100 daler i stället för med 3,150 som riktigt varit; det var
ock därför som regeringen något senare, år 1723, bestämde, att
professorerna skulle utfå en del af lönen i spannmål med 40
tunnor, beräknade efter den låga kronovärderingen af 9 daler kppt
per tunna, hvilken då i marknaden gällde 20 till 30 daler.1 I alla
1 Se ofvan s. 11 ff.
2 I odat. skrifvelse 1665 till K. Maj:t säger konsistoriet, att som
priserna på några år fördubblats, äro lönerna otillräckliga. Uppgiften å
prisstegringen är öfverdrifven, och jag misstänker, att do starka uttrycken
blott afsågo att utverka lönens beräkning efter nya valvationen af 1665.
Sedan detta lyckats, talas aldrig om lönernas otillräcklighet.
a Augmentets värde synes af böckerna, det innebar för 1723 190 och
för 1724 250 dal. smt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
