Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■146
högtidliga tillfällen gifvet hört till utrustningen, så vida den ej
redan förut på grund af tidens krigiska anda gjort sitt intåg, vi ha
sett huru den 1661 afledne professor Frankenius gick med sporrar
och värja i kyrkan. Emellertid stötte det åtminstone den gamle
Rudbeck för hufvudet, att konsistoriets fullmäktige i hofrätten år
1675 uppträdde med värjor.1 Han var, som jag redan nämt, typen
för den gamla tidens enkelhet och ville aldrig anlägga peruk eller
bära moderna kläder, med mycken kvickhet hånade ban modet att
draga det ena klädesplagget utanpå det andra och "hänga dem så
i säckevis på hvarandra, att de måga synas, som mjölnaren lägger
maltsäckarna när de till kvarn skola föras"; han saknade ock den
"enfaldiga fårskinnspälsen" som var på modet i Adams och Evas
tid.2 Andra allvarlige män knotade ock öfver lyxen. När Jesper
Svedberg 1693 gaf sin röst vid förslag till en teologie professur,
fann ban nödigt att man toge en man, "som vore icke allenast af
rena och riktiga studier, år och förfarenhet, utan ock i lefverne!,
seder och kläder, så hustru, hus och barn som ban själf, allvarsam,
men ingalunda yppig, världslig".3 Emellertid måste det, om fåfängan
i kläder varit allmän, förvåna att konsistoriet 1696 begärde
afskaffande af rektorsmanteln; kanske den ej har varit så prydlig, men
det skäl som då åberopades var emellertid, att den ej passade för
personer af olika längd och i öfrigt föga anstod teologerna. Lyxen
i kläder har dock säkerligen ej stått att öfvervinna, man hade ju
särskildt att räkna med kvinnans mäktiga inflytande, och
gammal-modighet har nog i alla tider ofta varit ett svårt fel i hennes ögon.
Under de svåra tider som nordiska kriget medförde hafva, som vi
sett, alla akademistatens fruar skattat för åtminstone 1 fontange och
detta ända ned till bokbindaren, lika så alla professorer för
peruker; den stackars konrektorn Lodin ensam och hans hustru buro
inga sådana modets attributen Några år efter tidehvarfvets slut
beklagade sig juristen Reftelius i bref till Benzelius’1 öfver den
utbredning, som fåfängan och lyxen tagit, med följande ord: "Våra
döttrar gå sombliga gärna i ottesången, men för hårens tillredande
och hufvudbonadens hinna de illa eller intet till högmässan. Måste
ändå lögerdagen till den adparation gå till. Skulle ingen beredelig
och geschwindare hufvuddräkt kunna utgrundas? Ja nu våra pigor
och Skunk. De två sistnämda voro dock präster, som väl torde i regel
ansett opassande att bära peruk.
1 Bref af O. R. s. 110.
7 Bref af O. R. s. 148 och 155.
3 Svedbergs röstsedel finns i Ups. Bibi., U. 140.
(i juli 1723 bland kons. acta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
