Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
plius", någon kunglig förordning om studenternas kläder funnes ju
ej, och han hade icke heller "något en philosopho anständigt manér
sig att kläda öfverträde"; han tyckte ock med rätta, att Svedberg
som en pater academicus kunnat låta honom förstå detta förut,
hvartill tillfälle ej saknats, då han flera gånger och särskildt samma
dag besökt denne just i den tadlade habiten. Utan allt tvifvel var det ock
Svedberg som en månad senare inspirerade det klagomål, som genljöd i
teologiska fakultetens protokoll den 22 april 1693 öfver den förargliga
klädedräkt, som jämväl teologie studiosi begynte bruka, och som då
genomdref beslutet, att professorerna skulle föreställa ungdomen,
särskildt de som begärde ordines eller sökte lägenheter, att taga sig
till vara för sådan världslig yppighet i kläder, så att de "icke utan
högsta nöd draga främmande hår eller peruker, och när the för nöds
skull them draga måste, at the ingalunda äro långa med höga tofsar
som nu allt för mycket brukas". Vid samma tillfälle klagades ock
öfver, att "studiosi theologiæ sällan gå med kappa, men hafva the
tlien, så är den blå, brokot och spetsad, draga ock brokota band, långa
och höga peruker". Det är att märka, att kappan var ett
kännetecken på den blifvande prästen och att dräkten ej var väl sedd af
studenterna i öfrigt. Till och med konsistoriet fann sig föranlåtet
år 1696 att, då fråga uppstod om konstitutionernas omarbetande,
ingå till kanslern och hemställa, att i dessa icke måtte intagas något
åläggande för studenterna att bära kappa, ty det kunde lätt gifva
anledning till öknamn och smädeord samt sålunda framkalla trätor
och slagsmål, hvarjämte det vore att befara, att skickliga ynglingar
afskräcktes från att studera, därest de såge sig i "utvärtes drägt
blifva så märkeligen distinguerade ifrån andra deras jämnårige som
hafva fattat bog till något annat".1 Prästerskapet sökte dock senare
göra sitt till för att stäfja nyheterna. På utskottsmötet 1710
uttalade det sig för önskligheten af, att studenter, skolepersoner och
andra ynglingar i prästeståndet vande sig vid att hafva sitt eget hår
och icke i oträngdt mål köpte sig peruker, likaså att präste- och
professorshustrur och döttrar icke brukade "otjänlig hufvudbonad af
krusade myssor".2 Men detta torde hafva föga hjälpt. Ar 1711
betalade femton studenter i Upsala och tolf på annan ort afgift för
peruker, fontanger och vagnar, ocli följande år betalade ensamt i
Smålands enkla nation nio stycken för peruk.3 Också när 1712
rådet frikallade studenterna från kontributioner, tog sig prokanslern
1 Kons. oförgripliga påminnelser t. kanslern 5 okt. 1690.
2 Bexell in. ti., bidrag t. svenska kyrkans hist., 3. 1835 s. 86.
8 Kons. t. landshöfd. 31 jan. 1711 (orig. Landsarkivet) och Palmberg,
Smålands nat. hist s. 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
