Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
ket kanslern beskedligt beviljade den 8 okt. Man kan icke undgå
att lägga märke till, buru ringa vikt konsistorium nu fäste vid
spe-cimina ocb buru envist det två år senare höll på dylika, äfven när
det gällde en Linné. Nu kunde det emellertid den 16 nov. sätta
upp sitt förslag på A. Arrhenius, e. o. prof. L. Hydrén och v. bibi.
O. Burman, hvartill det dock tillfogade en erinran om
tillförordnade räntmästaren mag. Peter Julius »bekanta skicklighet i detta
studium och i andra vetenskaper». Arrhenius, som nu hade ett
slags riksdagens förord och som nämdes den 15 dec., fick ej länge
glädja sig af sin sena befordran, som ban vann först vid 55 års
ålder, ty han dog inom 3 1/2 år den 9 maj 1743. Fattigdom var hans
lott i lifvet och följde honom i döden. Nämd adjunkt 1720 fick
han som sådan lön först 1726, och som professor fick han nöja sig
med adjunktslönen, ty professorslönen hade Beronius behållit vid
sin förflyttning till teol. fakulteten. Af den gratifikation å 100 dlr.
smt., han fick tre veckor före sin död, torde han haft föga glädje,
och konsistoriet måste förskjuta 300 dlr. kpt. till hans begrafning.
I sammanhang härmed kan för kuriositetens skull omnämnas, att
änkegrefvinnan Gyllenstjerna, som ansåg universitetet stå till
henne i särskild förbindelse för Ihres utnämning och som trodde att v.
bibi. O. Burman skulle få poeseos professuren, häraf tog sig
anledning att den 5 juni 1739 hos kanslern anbefalla sin skyddsling,
adjunkten i Lund Lars Dahlman, till Burmans efterträdare, hvarvid
hon ej drog sig för att erinra, att därest hon icke gjort Ihre till
skyt-teanus, hade aldrig poeseos professuren blifvit ledig, och att hon
kunnat göra Dahlman eller hvem hon velat till skytteanus lika väl
som Ihre.1 När detta nu icke gick för sig, i det Burman förbigicks,
passade hon på två år senare, då en fil. adjunktur blef ledig efter
Halenius, och anmälde hos drottningen sin önskan att se Dahlman
befordrad till denna plats, hvilket hade till effekt, att sedan
kanslern den 19 nov. 1741 upplyst konsistoriet härom, satte det
Dahlman på första rummet, hvarpå kanslern nämde honom den 4
påföljande december.
Hade Arrhenii befordringsfråga icke fört till några slitningar
mellan kansler och konsistorium, så blef det så mycket mera
fallet, då, genom ekonomieprofessurens tillskapande och bägge juris
professorernas afgång, till frågan om läroämnenas ordnande äfven
sällade sig den om platsernas fyllande, hvarvid mycket bläck kom
att spillas och mycken tid att gå förlorad, innan vederbörande
kommo öfverens i saken, eller rättare universitetet fogade sig efter vil-
1 Grefvinnan Gyllenstjerna t. kanslern 5 juni 1739 (orig. R. Ark.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
