Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
lefvas, och tillade vresigt, att konsistorium torde finna, att han
särdeles på en tid som denna önskade att icke blifva brydd med mål
af dybk beskaffenhet, liksom ban ville hemställa till dess eget
omdöme, huru anständigt det toge sig ut, att hans å ämbetets vägnar
gifna resolutioner behandlades på sätt som skett. Härefter var
intet vidare att åtgöra i saken. Celsius fick aflägga ed som v.
bibliotekarie i sessionen den 18 juli, och konsistoriet slog döförat till
för Norrelii begäran om föregående inventering; denne fick nöja
sig med att utgjuta sin själs bitterhet för svärfadern Erik
Benzelius och att söka hos denne nedsvärta gamle Olof Celsius.1
Det skulle ej dröja ett halft år, innan unge Celsius beredde
konsistoriet en ny öfverraskning. I början af året 1742 ingick ban
till kanslern med en begäran att få offentligen föreläsa å
biblioteket i litteraturhistoria. Afsikten var visserligen lofvärd, om jag
ock har mina tvifvel om, att Celsius var synnerligen väl förberedd
för den kräfvande uppgiften. Men här förelåg otvifvelaktigt en
lucka att fylla i den offentliga undervisningen, och Celsius kunde
åberopa, att E. Benzelius som chef, Johan Enberg och Mathias Asp
som v. bibliotekarier, hållit dylika föreläsningar. Celsii begäran
hade af kanslern remitterats till konsistoriet, och detta liade i sin
ordning (6 febr.) hänvisat ärendet först till filos, fakulteten och
sedan till Norrelius. Den 6 mars inkom den senare med sitt
utlåtande, hvari Celsii person ej sparades.3 Han förbehöll sig själf rätten
att, så fort det lät sig göra, föreläsa i ämnet och tillade, med tydlig
hänsyftning på Celsius, att för ett sådant arbete fordrades »en
djupare insikt än att blott tala om editioner och dem framvisa».
Det vore i sin ordning, att Celsius först skötte sin ordinarie tjänst,
ehuru beklagligt nog ban ej kunnat användas för den viktigaste
af sina funktioner, katalogens omarbetande, emedan »ban har ej
särdeles lycklig band att skrifva, hvilket genom hans hos
illustris-simum Cancellarium insinuerade och nu för händer varande skrift
bevisas».3 Det bästa vore därför, att Burman anmanades
återtaga sin tjänst. Konsistoriet, som helt naturligt ej hyste den
blidaste stämning mot Celsius ocb kanske ej hade så synnerligt höga
tankar om hans dughghet som biblioteksman och hans
litterärhistoriska insikter, nappade genast på den krok, som Norrelius
utkastat. Och som det tyckt sig sedan länge finna, att Burman var ar-
1 Se Norrelii bref t. Er. Benzelius 28 maj, 26 juni, 21 juli 1741 (orig.
Linköp. bibi.) och O. Celsius t. d:o 20 aug. och 25 dec. (orig. anf. st.).
2 Bih. 3, n. 126.
3 Häri hade Norrelius fullt rätt. Celsii stil var redan i unga
dagar vanvårdad och svårläst, blef med tiden nästan oläslig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
