Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
—47 i medeltal utgjort 265 dlr. smt.; medeltalet af den nya
utgjorde under åren 1749—56 566 daler och steg under de
följande elfva åren 1757—67 med deras höga spannmålspriser till 1,340
dlr. smt.1
Universitetets finanser visade sig dock, trots de många
stegrade utgifter, som en småningom tillskapad årlig extra stat och
betydande ofta återkommande anslag till byggnader gjorde
nödiga, godt vara i stånd att bära den gjorda löneförhöjningen. Och
därom var man nog ej okunnig i konsistoriet. När detta därför
nyss förut, då lagman König begärde bli aflönad professor
hono-rarius, i bref till kanslern utmålade sin ekonomi i belt andra
färger och antydde, att ett sjunkande i spannmålsprisen skulle
lätteligen medföra brist, skedde detta endast för att lättare komma
ifrån Königs anspråk.2
Genom löneförhöjningen förbättrades visserligen deras
ställning, som redan kommit i åtnjutande af lön, men för de ej få
löntagare, som ännu gingo och väntade på lön, därför att deras
företrädare, såsom emeriti eller förflyttade till annan professur, sutto
inne med denna, åtgjordes ej något. Vid enstaka tillfällen, då
missförhållandena blefvo allt för skriande eller större förtjänster
ovillkorligen måste belönas, gafs extra anslag,3 men i regehi fingo
de som råkat illa ut vänta, tills döden eller befordran gjorde
lönen ledig efter deras företrädare. Jag bar nämt som exempel,4
huru den stackars Arvid Arrhenius, som i sex år fått vänta på sin
enkla adjunktslön, sedan som poeseos professor 1741 aldrig kom
i åtnjutande af sin professorslön, alldenstund företrädaren M.
Beronius behöll lönen som teologie professor. Det värsta af allt var,
att den olägenhet, som låg i dylik expektans, drabbade ojämt, den
enes företrädare lefde i många år, den andres dog snart. Häri låg
ju ett slags orättvisa, men än orättvisare syntes, att somliga, som
1 Uträknadt efter hufvudböckerna.
5 Bref af 15 dec. 1747. Däri säges att akademien, »på kort tid»
utbetalt för byggnader och e. o. utgifter den höga summan af 100,000
dlr. smt. eller lika mycket som sammanlagda staten för 4 till 5 år.
Siffran förefaller enorm och kan ej utan en ytterst besvärlig undersökning
kontrolleras, men det är möjligt, att om man går tillbaka ända till 1740
och särskildt inräknar det stigande e. o. expeuskontot, man kan komma
upp till denna siffra.
3 Solander, hvars lön företrädaren Reftelius behållit, fick genom
Kungl, bref 18 juli 1744 500 dlr. smt. årligen af intressemedlen. Ulfva
rusthållsränta, som Rosén haft som adjunkt, gafs sedau först åt prof.
Arv. Arrhenius, sedan åt bokhållar P. Wctterblad. Klingenstjerna
fick 12 april 1746 räntorna af 3 hemman.
’ Se ofvan s. 98.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
