Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
om de genom något annat tryckt och af konsistoriet för jämgodt
pröfvat arbete styrkt sin lärdom. — Sådan var i korthet tecknad
den reform, hvarmed man ville lyckliggöra universitetet. Då den
tog föga hänsyn till universitetets förnämsta, dess vetenskapliga
uppgift, och i öfrigt ej hvilade på någon närmare förtrogenhet med
universitetsarbetet och dess historiska utveckling, blef det ej svårt
för konsistoriet, som satt inne med vida större sakkunskap, att
grundligt nedgöra densamma.
Konsistoriet hade icke brådskat med att besvara
kommissionens betänkande, som kanslern den 4 april 1750 remitterat till
universitetet, och äfven efter att det den 26 jan. 1751 fått
påminnelse af honom, lät det nära ett halft år förgå, innan det slutligen
afgaf sitt svar den 15 juni 1751.1 Mycket arbete a7ar därå nedlagdt,
svaret själft bär därom vittnesbörd, äfven om icke intyg funnes
från annat håll, att man tagit saken grundligt.2 Sakens stora vikt
och rikedomen af de ämnen, som kommissionen satt under debatt,
tvang konsistoriet till vidlyftighet, men dess skrifvelse utmärker
sig fördelaktigt framför kommissionens genom klarhet i
framställningen och styrka i bevisningen. Konsistoriet uppvisade först
det falska i kommissionens uppfattning af universitetets
liufvud-uppgift. Det erinrade, att universitetsstudier ingalunda voro till
nytta allena för blifvande tjänstemän, det funnes en stor klass
af förmögna personer, som utan att söka statens tjänst dock i ej
mindre grad gagnade som jordbrukare och bergsmän m. m., och
för hvilka grundliga studier voro välbehöfliga, det samma gällde
om handelns och industriens representanter, deri tiden vore förbi,
då man trodde, att köpmannen icke hade behof att känna annat
än vikt och alnmått. Härtill komme, att efter införandet af en fri
författning med ständers deltagande i statsarbetet hade all
ungdom behof af studier, då ingen kunde veta, om han icke framdeles
skulle kallas att taga del i de allmänna rådslagen. Slutligen måste
konsistoriet sätta som universitetets kufvuduppgift, hvad
kommissionen betraktat som en »sidoafsikt», vetenskapernas
främjande och utveckling; det vore universitetets förnämsta omsorg,
1 Bill. 4, n. 11.
2 Ihre skrifver 23 mars 1751 till en grefve (H. A. Gyllenborg?):
»Vi äro alla Öns- och Lögerdagar tillsammans att uppsätta svar på
Högl. Kongl. Upfostringsdcputations utskotts betänkande. Jag har
varit några få gånger med och reser nu från altsammans. Men gräse-
liga deliberationer, contradictioner af dristiga, rädda, orediga, rediga-
re, antiqui moris tenacibus, novaturientibus. . . Imellertid hoppas
jag, att ingen skall få orsak att applicera: Il en sortit une so uris»
(Ber-gianska saml., T. 11).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
