Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
tagit hänsyn till sådana omständigheter, som kittlade deras
ärelystnad eller egennytta, vore i högsta grad orättvis. Orsakerna
vore att söka på annat håll och låge vida djupare. I första hand
berodde missförhållandet på, att föräldrar tidigt brukade sin
myndighet öfver barnen, för att efter sina privata hänsyn reglera valet,
därför hade ofrälsets barn, som hufvudsakligen befolkade
allmänna skolorna, hittills mest bestämt sig för det andbga ståndet; adeln
och de förmögnare ståndspersonerna hade icke så mycket sett på
barnens skaplynnen som på deras utsikter att vinna befordran
och vanligen därvid tagit hänsyn till, huruvida de med afseende
på den tilltänkta lefnadsbanan kunnat räkna på befordran genom
gynnare i det verk, som utsetts; och hos ungdomen själf hacle, som
en välgrundad erfarenhet visade, den tanken blifvit gängse, att
vid befordran det mindre komme an på skicklighet än
gynnsamma omständigheter, särskildt goda bekantskaper och inflytelserika
beskyddare. Ett botemedel häremot hoppades dock konsistoriet,
att man skulle finna i de nyligen införda hofrätts- och civilexamina,
hvilka borde medföra, att betyg om skicklighet blefve
bestämmande vid befordringar.
Välgrundade och starka anmärkningar riktade konsistoriet mot
kommissionens uppdelning af nuvarande professurer på de
tilltänkta nya fakulteterna, den föreslagna nya
fundamentalfakulteten fick härvid särskildt sitta emellan. Metafysikens förande dit
vore olämpligt, då denna vetenskap icke behöfdes för bUfvande
tjänstemän, men väl för dem, som lade sig på verkligt
vetenskapliga studier. Detsamma gällde om svenska statsrätten, hvars
studium icke kunde begynnas så tidigt, då det måste drifvas i
samband med studiet af öfriga rättsdiscipliner, likasom äfven detta
ämne helst borde jämte öfriga dylika föras öfver till den juridiska
fakulteten. Den föreslagna undervisningen i litteraturhistoria
genom bibliotekarien var tydligen icke alls i konsistoriets smak,
och det gjorde sig särskild möda att grundligen bevisa dess
omöjlighet och onödighet. Afsåge man därmed, hvad som vanligen
kallades lärdomshistoria, eller hvarje vetenskaps egen historia, vore
endast professorn i ämnet kompetent att undervisa däri, såsom nu
ock vanligen skedde, och hvad skulle det för öfrigt tjäna till att
låta ynglingarna i fundamentalfakulteten studera historien om
vetenskaper, som de ej kände eller voro vuxna. Förstode man åter
med detta ämne vetenskapens allmänna tillstånd vid olika tider
och hos obka folk, akademiernas och de lärda sällskapens
utveckling, skrif- och boktryckarkonstens öden, bibliografi och
biblioteksverksamhet, vore visserligen bibliotekarien lämplig som un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
