Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
gick den 5 november 1768 in till kanslern och begärde, att då
nationerna själfva uttryckt en önskan att återgå till det gamla, och då
olägenheter af förra beslutet försports, man skulle gå dem till
mötes, och härtill gaf kanslern sitt bifall den 28 november.
På senhösten 1769 var en rätt obetydlig anledning nära att
ådraga konsistoriet sin höge kanslers starka onåd. Det hade sedan
långlig tid varit en vanlig osed bland studenterna att infinna sig
maskerade som objudna åskådare vid diverse familjefestligheter
likaväl i de akademiska som i de borgerliga husen. Något
egentligt bråk tyckes dock icke i allmänhet hafva därvid förekommit,
och inom samhället tyckes man i allmänhet hafva tagit saken lugnt
och betraktat den som en gammal, visserligen ej fullt lämplig, men
dock förlåtlig studenttradition. Konsistoriet hade dock, som vi
erinra oss, vid prinsens besök den 9 september 1767 sagt sig ej
kunna med stillatigande förbigå detta oskick. Prinsen skulle väl
knappast fäst sig mycket vid hela saken, om icke två år senare särskilda
omständigheter kommit att gifva åt en helt vanlig dylik tilldragelse
stora proportioner. I november 1769 hade änkeprofessorskan
Aurivillius hållit bröllop för sin piga, och som vanligt infunno sig
maskerade studenter. Något större bråk än vanligt hade dessa ej haft
för sig, men professorskans svärfader, arkiater Rosén, som låg sjuk
i huset, hade blifvit störd, och förmodligen på den grunden spred
sig ett tal om, att studenterna denna gången haft ett alldeles
oanständigt oskick för sig, ryktet hann äfven hufvudstaden, och en
tidning därstädes passade på att låta allmänheten veta, att något
för universitetet vanhedrande passerat i Upsala. Artikeln kom
för prins Gustafs ögon och uppretade honom i högsta grad, i
synnerhet som han icke alls hört något därom från konsistoriet. Han
aflät en ljungande skrifvelse den 7 nov., uttalade sin harm, att han
hållits i okunnighet om saken och fordrade sträng undersökning
och näpst samt att ungdomen skulle sammankallas och
offentligen varnas. Rektor Melander, som först den 14 nov. mottog
kans-Jersbrefvet, blef helt uppskrämd och sammankallade konsistoriet
till följande dag, gaf det del af befallningen men upplyste tillika, att
som ingen angifvelse dittills inkommit, hade han icke ansett sig
behöfva taga upp saken, så mycket mera som oseden ju var vanlig
och under hans åtta professorsår ingen angifvelse förekommit.
Undersökningen började genast och fortgick dagligen, hvarför
föreläsningarna måste inställas. Det strafftal till ungdomen, som
prinsen föreskrifvit, uppsattes af Ihre och upplästes af Melander för stu-
förbekåll, att de afhandlingar, till hvilka professorn var auktor, skulle
undantagas från gratisutdelningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
