Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
sina föräldrars vilja gifvit sig därifrån, men icke kunde afse käns
sedige ock med goda snillegåfvor utrustade son, som i kela sju år
suttit på gymnasiet ock nu af sin egen fader sändts till Upsala för
att stå under docenten Malmstedts information, kvarför det
vore i sin ordning, att kan finge inskrifvas; och härtill gaf kanslern
sitt bifall den 28 jan. 1770. Innan en månad förgått, fann prinsen
sig dock föranlåten att den 20 febr. skrifva till konsistoriet, att som
han af dess protokoll för 20 sept. förlidet år fått kännedom om, att
Bågenholm vore alldeles för svag att åhöra föreläsningarna, borde
inspektor och kuratorer i Värmlands nation kafva ett vaksamt öga
på dennes lefverne och studier. Detta var att gifva sig själf bakläxa,
och det hade varit än riktigare, om han befallt ynglingens
utstry-kande ur matrikeln, i hvilken han ju inkommit på grund af falska
uppgifter.
Af det tryck eller kanske rättare förtryck ock den godtyckliga
inblandning, som de mäktige i staten särskildt under riksdagarne
tilläto sig, kade universitetet allt fortfarande känning. Hade icke
Mösspartiet trängts från makten på Norrköpings riksdag 1769,
hade nog Christiernin fått umgälla den djärfhet, med hvilken han
bekämpat dess ekonomiska politik. Han hade som adjunkt i
statsekonomi föreläst bland annat öfver orsakerna till växelkursens
stigande och 1761 utgifvit dessa föreläsningar af trycket. Boken var
i kögsta grad märklig, den vittnade både om hans grundliga studier
i ämnet och hans klarsynta blick för hvad som var att göra i det
nödläge, i hvilket Hattarnes kortsynta ekonomiska politik då bragt
landet. På ett ovederläggligt sätt påvisade ban, att den höga
kursen ingalunda ensamt eller ens kufvudsakligen berodde på bristen
af silfvermynt eller på finansmäns egennyttiga sammansättningar
eller på undervikten i Sveriges handel, utan att den hade sin rot
dels i kopparmyntets olämplighet, i det att detta med råkopparns
fall oupphörligt förlorat i värde, ock på samma gång de i
kopparmynt ställda sedlarna sjunkit i samma proportion, dels i den
onaturligt uppdrifna sedelstockens omotsvarigket mot tillgången på
redbart mynt. Hvarje försök att med konstlade medel styra kursen
måste falla på sakens egen omöjlighet, då det strede mot de
naturliga ekonomiska lagarna. Utan tvekan eller hänsyn till det skrik,
som hans djärfva förslag skulle väcka, föreslog ban att fixera
kursen vid den skenbart orimliga höjd af 72 mark för riksdalern, till
hvilken den nu satt sig, att anskaffa silfvermynt för inväxlingen
och verkställa denna efter sagda kurs. Hans djärfva uttalanden
framkallade en störtsjö af motskrifter, främste motståndaren var
den ryktbare Nordencrantz, Mössornas ekonomiska orakel. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
