Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•479
för lifligt erfarit obehaget och olägenheten af riksdagens
inblandning i universitetsförhållandena. Också hade konsistoriet redan
två dagar efter revolutionen, innan ännu kanslern gifvit
universitetet officiell del af hvad som händt, beslutit den 21 augusti att
tolka sin »fägnad öfver den i regeringssättet skedde lyckelige
ändring» genom att låta Christiernin hålla ett offentligt tal däröfver
i akademien och samtidigt illuminera gustavianum. Man satte
äfven i fråga, om man icke skulle genom en deputation låta
framföra till konungen lyckönskningar till den genom hans landsfaderliga
huldhet lyckligen skedda förändringen och upplifvandet af det
lagliga konungsliga väldet och rikets rätta frihet, men kanslern
svarade på rektors (Linné) enskilda förfrågan i saken, att konungen
låtit nådigt förstå, att han ej fann detta behöfligt.1 Linné
sammankallade dock sina lärjungar och höll för dem ett vackert tal,
beklagande att han icke kunde hoppas lefva nog länge att få
njuta af lyckan att se vetenskapen blomstra under Lovisa Ulrikas
värdige son; i bref till hjärtevännen A. Bäck uttryckte han sin glädje
i öfversvallande ord: »Alla sjunga jubilaeum öfver Hans Majestät,
jag mest; gud ske lof, vi få lämna våra barn i Hans Händer, då vi
snart skola qvittera dem».3 Ocli underdånigt svassande tolkade
konsistoriet sina känslor, då det den 21 nov. 1772 tackade kanslern
för det öfversända exemplaret af den »i en välsignad stund antagna»
regeringsformen, hvilket K. Maj:t. förärat: De allra ömmaste och
lifligaste rörelser af undersåtlig vördnad, glädje och tacksamhet
hade väckts hos det, när det drog sig till minnes det stora och
ärorika verk, som H. K. Maj:t till »hela Europas förundran med så
makalös vishet.» utfört. Förtjusningen kunde hos unge lycksökare
taga sig rent af osmakliga uttryck. Så tillät sig en Gabriel Axel
Lindblom, då lian följande år höll tal i Östgöta nation till minne
af majestäternas kröning, att om konungens utländska resa
utbrista: »Gustaf var redan stor, så tänkte Europa om honom, men
själf trodde han sig böra göra mera för det dyrbara värf, som
honom i framtiden skulle anförtros, hans hela resa var Sveriges ära»
etc.; Gustafs förmälning i tiden med Sofia Magdalena hade han den
smaklösheten att likna vid den »känning som hela systemet har,
då tvänne himlakroppar på närmare afstånd råka hvarandra».3 Det
1 Fries, Linné 2, s. 232.
’ Fries, anf. st. 2, s. 363.
5 I Tidningar utg. i Upsala 1773, s. 67 får Lindbloms tal en
smickrande recension. Mannen (bror till biskop J. A. Lindblom) kom sedan
i nära relation till hofvet, och vi skola få se, huru I’. F. Aurivillius måste
1787, för att bli bibliotekarie, förbinda sig att betala honom en pension.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
