Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•497
hotade med, att om han icke finge våningen och om
byteskontraktet således blefve brutet, ansåg ban sig vara därifrån fri och äga
rätt att återtaga juris professuren.1 Kanslern remitterade hans
skrifvelse till konsistoriet, som den 8 april 1775 tog saken under
behandling. Majoriteten anslöt sig till Mallets åsikt, att som
husrummen icke nämts i bytet med Frosterus, måste nian vända sig
till K. Maj:t och begära förklaring, huru kungliga stadfästelsen
skulle i föreliggande fall uppfattas. Minoriteten med Sleincour i
spetsen ansåg, att som Christiernin vid bytet förbehållit sig alla
förmåner, så vore hans rätt till rummen klar. Den hederlige Sleincour
gaf dock på samma gång uttryck åt sin vedervilja för den
transaktion, som fört till denna lumpna tvist, med de skarpa orden: »Jag
beklagar, om tjänster af undersåter blifva ansedde som egendomar,
som kunna säljas, accorderas och bytas»; med en satirisk släng åt
liaturforskarnes museisamlingar tillade han: »Dessutom är det en
lycka vid den i denna casu åtföljande, olägenhet, att uti Theatro
oeconomico icke finnas andra saker än sådana, som fordra hvarken
ans, inläggning uti spiritu vini eller någon besynnerlig tillsyn». Helt
praktiskt uttalade ban till sist, att det enklaste vore, att Krister
Berch betalte Christiernin några hundra daler årligen för att komma
åt våningen. Kanslerns svar den 22 maj blef, att endast K. Maj:t
kunde genom en förklaring afgöra rättsfrågan, och det blefve
Chris-tiernins sak att anhålla därom, om han så funne för godt; K. Maj:t
borde dock knappast besväras härmed, ty det strede mot sakens
natur, att ban skulle förklara sig öfver ett specialkontrakt, hvarom
han icke haft vetskap, det vore därför bäst, om parterna träffade
en öfverenskommelse. Förmodligen har detta skett, säkert är
åtminstone att Christiernin vid denna tid flyttade in i f. d.
Julin-sköldska huset, som lian senare (1779) tillköpte sig af universitetet.
Berchska professurens prebendeheniman behöll ban i det längsta,
och innan ban förmåddes att 1781 afstå det, hade spänningen
mellan honom och konsistoriet antagit den våldsammaste form. Jag
återkommer därtill längre fram vid teckningen af hans stormiga
rektorat 1780.
Vi hafva förts af dessa tilldragelser något för långt fram i tiden,
och jag återgår till teckningen af Rudenschölds verksamhet som
kansler. Allt det obehag, som Christiernin under år 1773
förorsakat, afskräckte honom icke att på senhösten detta år ånyo besöka
Upsala. Enkel och flärdfri som ban var, hade han på förhand dock
uttryckt den önskan, att det denna gång skulle gå så enkelt till
1 Odat. skrifvelse till kanslern, remitterad 19 jan. 1775 till
konsistoriet (R. Ark.).
Ups. Univ. Sist. IH, 1- 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
