Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•499
heder i olika tjänster, och beklagade, att dessa examina icke ledt
till det med dem åsyftade ändamålet. Orsaken härtill låge dels i
det olyckliga befordringssättet efter ancienniteten, som dref
yng-bngen att fortast möjligt hasta från universitetet för att få räkna
tjänsteår, dels i att kollegierna aldrig preciserat hvilka
examensfordringar skulle här uppställas, dels i missbruket hos kollegierna
själfva att antaga till auskultanter sådana, som icke aflagt
vederbörlig examen vid universitetet. Kanslern anhöll i anledning
häraf, att konsistoriet ville taga examensfrågan i öfvervägande, så
mycket mer som »tadlaren» (d. v. s. paskillet Speculator), om ock
utan fog, därpå fäst uppmärksamheten; att alldeles afskaffa dessa
examina, som några hade föreslagit 1768,1 vore dock väl att gå för
långt, här borde en medelväg kunna träffas.
När kanslern förnyade den fråga lian gjort redan vid sitt
första besök, huru det gått med verkställigheten af nya kungliga
reglementet om konsistoriedivisoner, befanns, att detta tillämpats i
afseende på minus, hvaröfver ju ej var att undra, då vi erinra oss,
att detta ordföranden frånräknad bestod af idel adjunkter, men att
majus stannat hittills på papperet, emedan man visserligen utsett
dess ledamöter, men då plenum i alla fall hade de flesta mål sig
anvisade och därför oftare sammanträdde, funnit mera praktiskt att
vid dess sammanträden upptaga äfven de mål, för hvilka annars
ett majus skulle sammankallats; rektorn lofvade dock, att ban före
slutet af sitt rektorat skulle sätta majus i gång. Kanslern var
tydligen icke fullt belåten med detta lediga sätt att tillämpa en
gällande författning; ban erinrade, att konungen, som den tiden varit
universitetets kansler, så intresserat sig för saken, att ban deltagit
i ärendets föredragning i rådet, och att det kunde bli
bekymmersamt nog, om han nu frågade, hur det gått med verkställigheten.
Mycket riktigt anmärkte han ock, att de flesta ekonomiska mål voro
af den art, att de kunde afgöras i majus; det var som kände han
redan, att bela reformen skulle stranda på konsistoriets
missuppfattning af detta förhållande.
Därpå upptog han den fråga, som redan i Gustafs kanslerstid
väckts af konsistoriet,2 nämligen om de kungliga stipendiernas
obetydliga belopp och att de lämpligen kunde gifvas som premier, då det
vore obilligt, att en student för att irmehafva ett stipendium skulle
tvingas att vistas här hela terminen. Han berörde i sammanhang
härmed det af prinsen-kanslern väckta, men af konsistoriet som
ogörligt ansedda förslaget att använda stipendierna till upprättande
1 Se ofvan s. 436.
2 Se Bih. 4, s. 249.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
