Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
kaffekokerskor förklarade de sig sakna all kännedom. Existensen
af dessa kokerskor har tydligen varit deras borgerliga konkurrenter
till stort misshag, som man kan se af hvad som timade 1761.
Stads-fiskalen hade då förbjudit en änkepastorska Engström, som höll
mat för studenter, att fortsätta därmed, och hon uppsade i
förskräckelsen sina spisgäster. Dessa i sin ordning klagade därpå hos
konsistoriet under erinran, att från urminnes tid studenterna haft rätt
att skaffa sig sitt kosthåll, hvar det varit dem lägligast, och aldrig
varit bundna att hålla sig till stadens traktörer. Konsistorium gick
in till landshöfdingen med föreställningar: det vore ingen borgerlig
näring att betjäna studenter med mat vid slutna bord, och tilltaget
strede mot bruket vid alla universitet. Huru denna sak aflopp har
jag ej lyckats utröna. — 1767 ondgjordes magistraten öfver, att
en magister Jansson svarfvade sigillkupor till magisterbrefven vid
instundande promotion. Sedan Jansson upplyst vid förhöret, att
han undervisat ungdomen i svarfning och äfven gjort sigillkupor
åt sina vänner, dock utan att taga betalt, resolverade konsistoriet,
att han icke fick befatta sig med något svarfvande till afsalu.1 —
Med sneda ögon åsåg staden, att universitetet anlade tegelbruk vid
Ulfva, och beklagade sig däröfver hos landshöfdingen, särskildt
med påpekande af, att det tegelbruk som staden anlagt i och för
slottets återställande efter branden skulle härigenom ruineras.
Sedan konsistoriet upplyst, att Kristinas bref af den 20 nov. 1648
gifvit det rätt att anlägga tegelbruk på ett af sina hemman,
förföll naturligen klagomålet.2 Det kan tilläggas, att universitetet
sedan, ehuru Kristinas bref icke tycktes tala om tegelbruk å mer
än ett hemman, dock anlade ett nytt dylikt vid Vårdsätra. Man
må dock icke af alla dessa bevis på ömsesidigt svartsjukt bevakande
af respektive förmåner låta sig förledas att tro, att de bägge
socie-teterna lefvat i ett oafbrutet krigstillstånd. De kunde vid festliga
tillfällen trifvas godt tillsammans, och beröringen blef tydligen
bättre, eftersom med tidens fortgång ståndsmotsatsen alltmera
mildrades. Och universitetet har icke snålt hållit sig tillbaka, så
fort det gällt betydande allmänna utgifter. När åmuren skulle
repareras 1759 för en kostnad af 60,000 daler kpt., utfäste sig
konsistoriet att lämna 9,000, hvaraf 6,000 ur universitetets räntekammare
och resten genom frivilliga sammanskott.3
Vid sina konflikter med universitetet under frihetstiden har
staden haft en gifven fördel af att den ägde rätt till ett eget ombud
1 Kons. prot. 13 juni 1767.
3 Kons:m till landshöfdingen 11 mars 1749.
3 K. Maj:ts bref 10 april 1759, jfr kanslersbref 19 mars s. å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
