Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
delen af sin kanslerstid, i det han 1761 lämnade sin rådsbefattning,
likaså Rudenschöld efter revolutionen 1772, och prins Gustaf var
ju som kansler ej bunden af något ämbete. Med partiväsendets
utbildning under frihetstiden fick partisynpunkten en väl stor
inflytelse på kanslerns sätt att fatta sin uppgift, och när detta tryck
bortföll efter 1772 års statshvälfning, trädde åter konungens
personliga regemente och sidoinflytandet af dem som hade hans öra
ofta hämmande i kanslerns väg. Och när den unge kronprinsen
valdes 1785 till kansler, upphörde i själfva verket kansleriatet att
fungera, ty konungen blef sin egen kansler, och Rosenstein intog
en underlig ställning midt emellan en kansler och en
kanslerssekreterare, utan den förres reella befogenhet, men med den senares hela
arbetsbörda.
Universitetets rätt att välja kansler har ej alltid respekterats;
både Arvid Horn och Gustaf Cronhielm nämdes af Ulrika Eleonora,
innan hon fått kännedom om konsistoriets val. Det upprörande
sätt, hvarpå dettas valrätt trampades under fötterna 1747, har jag
vidlyftigt tecknat i föregående afdelning. Ett konsistorium, som
utöfvat sin lagliga valrätt och därvid följt författningens föreskrift.,
att ett riksråd skulle väljas, förföljdes då och bestraffades för, att
det fullgjort sin skyldighet, samt fick arfprinsen Adolf Fredrik sig
påträngd utan att val försiggått. Och denna förföljelse
verkställdes af det Hattråd, inom hvilket två medlemmar något förut velat
icke blott fastslå universitetets skyldighet att välja ett riksråd, utan
ock ålägga K. Maj:t att; godtaga valet; det var nog också samma
råd, som strax efteråt ombesörjde det kungliga bref, som inskärpte,
att konsistoriet skulle till kansler välja ett riksråd, dock utan
afseende på ålder i ämbetet.1 Attacken hade emellertid den verkan,
att konsistoriet sedan försiktigtvis nästan alltid först valde en
medlem af kungliga huset, där så lät sig göra. Så valdes prins Gustaf
1751 efter faderns tronbestigning, och först när konungen nekade
för prinsens späda ålder, valdes Ehrenpreuss. Hvarför icke
försöket med prins Gustaf förnyades vid Ehrenpreuss’ död 1759, är mig
obekant; möjligen hafva Hattarne varit nog starka då att strypa
i födseln ett val, som icke kunde vara dem behagligt efter deras
angrepp på konungamakten; 1764 åter var deras makt på
upphällningen, och då valdes mycket riktigt prinsen. När denne blef
konung 1771, valde konsistoriet först prins Karl, och först när denne
afsagt sig, valdes Rudenschöld. Efter dennes död 1783 valdes ju
den sjuårige kronprinsen, och först när Gustaf III vägrat att
tillsvidare medgifva valet af sin femårige son, valdes Creutz. Vid den-
1 Se Afd. 1, s. 205—206, och not 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
