Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
vända denna underliga praxis, ty protokollet omförniäler, att man
beslöt att äfven framdeles förfara på samma sätt, »så vida sådana
mål förekomma, i hvilka det låter sig göra». Motivet var
säkerligen, att man tänkte sig, att man äfven en annan gång kunde,
som nu varit fallet, finna fördelaktigt att så undandraga sig
obehaget af att stöta sig med ett mäktigt släktintresse. Denna slutna
votering blef emellertid ej vidare tagen i bruk, dess oformlighet föll
snart alla i ögonen, i synnerhet i en sådan offentlighetens tid som
den hvilken nu inträdt.
Däremot fortfor man hela tidehvarfvet igenom att vid
sammanräkningen af de röster, som afgåfvos då tjänsteförslag
uppsattes, icke taga hänsyn till huru röstetalet fördelat sig på de
olika rummen utan låta det högsta röstetalet, oafsedt hvilket eller
hvilka rum den afgifna rösten gällt, bestämma ordningsplatsen.
Förfarandet kunde dock föra till de orimligaste konsekvenser. Så
fick Halenius första rummet 1745 å förslaget till en teologisk
professur, ehuru han icke fått någon röst till första eller andra
rummet, och 1753, då förslag sattes till professuren i fysik, fick
Du-ræus första rummet, ehuru han till detta blott fått fyra röster,
under det Meldercreutz hade fjorton till samma rum. En enda gång
har jag sett någon göra anmärkning mot den underliga
röstsammanräkningen. Det var den 1 maj 1740, då Anders Celsius
hemställde i konsistoriet, om en på detta sätt vunnen pluralitet kunde
anses återgifva konsistoriets verkliga tanke om de sökande
personernas inbördes skicklighet, och om det icke vore riktigare, att
röstpluralitet till visst rum skulle bestämma, hvem som borde
intaga det; så väl han som Beronius uttalade önskvärdheten af att
K. Maj:t ville stadga något i saken. Detta skedde ock senare men
på ett besynnerligt sätt genom kungliga brefvet af 6 okt. 1746, som
föreskref, att förslagen »endast böra inrättas efter pluraliteten, så
att den som fått de mesta vota uppföres l:o loco, den som fått
mindre 2:o loco och den som fått de minsta 3:o loco». Då nu detta
uppenbarligen var en sanktionering af konsistoriets hittillsvarande
tillvägagående, är ej underligt, att detta fortsatte på samma
sätt hela tidehvarfvet igenom. Förfarandet kunde dock föra till
sådana orimligheter, att konsistoriet själft ryggade tillbaka för
dem. När förslag till notarieplatsen skulle upprättas 1795, hade
magister B. Frondin vid omröstningen den 24 april fått 11 röster
till första och 4 till andra rummet, samt kanslisten L. G. Rabenius
4 till första och 11 till andra, men vid justeringen den 13 maj
ändrade sig Christiernin och uteslöt Frondin alldeles, hvarigenom
Rabenius, som sålunda fått 11 röster mot Frondins 10, förklara-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
