Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
förvänta att se rektoratet åter komma sig till godo. När därföre
rektorsval förestod i juni 1757 ock poeseos professor Karl
Aurivillius var i tur, hemställde konsistoriet hos Ehrenpreuss, om
Aurivillius kunde väljas, sedan hans företrädare i samma professur L.
Hydrén såsom sådan varit rektor i den omgång af filosofer, som
nu pågick, Karl XII:s bref från Lund syntes ju hindra det; dock
medgaf konsistoriet, att detta bref hvarken varit bekant i Upsala
ej heller efterlefvats. Ehrenpreuss’ svar blef, att Karl XII:s bref
för Lund så mycket mindre kunde åberopas, som det aldrig blifvit
konimuniceradt med Upsala, och konstitutionerna dessutom
klarligen uttalade, att alla filosofie professorer skulle komma i åtanke
vid valet, därest de i tvenne år varit professorer eller innehaft
annat hederligt ämbete.’ Följden blef, att Aurivillius blef rektor
för h. t. 1757 och efter honom Karl Asp, ehuru äfven den senares
företrädare Nils Wallerius varit rektor i samma omgång (h. t. 1754).
Jag har förut omtalat,2 huru frågan om sekreterarplatsens
omstridda egenskap af att vara ett hederligt ämbete förhindrade
konsistoriet år 1762 att välja till rektor förre akademisekreteraren
Nils Risell, då juris professor sedan 1761, på den grund att han icke
i två år varit ordinarie professor, och huru Höpken då skickligt
undvek att yttra sig rörande hufvudfrågan, men begagnade
tillfället att gifva konsistoriet en liten föreläsning öfver faran af att
göra en lex in casu. Risell blef emellertid två år senare rektor,
ehuru turen redan passerat såväl hans fakultet som den
medicinska och nu alternerade mellan teologer och filosofer. Men
alldeles i strid härmed förvägrade konsistoriet strax därefter teologen
Erik Kinmark att komma i åtnjutande af samma gunst som nu
visats Risell. Kinmark hade blifvit professor Kalsenianus 1764
och därför, såsom icke varande två års professor, med rätta
förbigåtts vid rektorsvalet i december 1765, då en teolog skulle väljas,
men naturligen borde han likaväl som Risell kunnat komma i fråga
att, så fort de tvenne åren voro fulla, skjutas in i serien; det gick
dock ej så, ty konsistoriemajoriteten ansåg, att turen borde gå till
ända i den filosofiska fakulteten, där den nu befann sig.3
Följden blef, att Kinmark fick vänta i elfva år för att bli rektor först
1775, under det, som vi sett, Risell blef inom tre år och tidigare
Hydrén inom två, Fick inom fyra år efter sina respektive utnämningar.
Den stegring i antalet ledamöter inom filosofiska fakulteten,
som ägde rum under tidehvarfvet, började väcka allt större miss-
’ Kons. till kanslern 25 maj 1757 och dennes svar d. 2 juni.
2 Se Afd. 1, s. 377 ff.
3 Se konsistoriets bref till kanslern 23 maj 1767.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
