Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
utan ansågs principiellt riktigt, framgår tydligen af det svar, som
konsistoriet 1734 gaf protokollsdeputationen på dess fråga om
sökande till professur aflade specimen.1 Det svarade nämligen, att
föreskriften i privilegierna om examen och publika prof införts
därför, att då för tiden ofta var stor brist på lämpliga
professorsämnen, hvarför äfven dylika ofta måst då inkallas från utlandet, hvilka
naturligen voro så godt som okända; nu åter vore förhållandet ett
annat, i det att hvarje promotion kunde uppvisa skickliga ämnen
till åtskilliga professurer, förutom att de lediga platserna
gemenligen söktes af adjunkter, hvilkas skicklighet och flit man hade sig
välbekant; att fordra prof af dessa vore ej behöfligt, och kostnaderna
skulle blifva onödigt betungande för alla dem som vid tillsättningen
förbigingos. Trots detta uttalande höll konsistoriet, som vi minnas,
några år senare mycket ihärdigt på afläggande af specimina för de
bägge medicinska professurerna och den nya juridiska professuren,
men det skedde nog då till icke ringa del af oppositionsbegär mot
den nye kanslern Gyllenborg, som syntes vilja gå något bröstgänges
till väga, för att fort få fram dem som han ansåg själfskrifna till
platserna. Förhållandet reglerades genom K. Maj:ts bref 18 nov. 17483
som föreskref, att sökande till en professur skulle, därest han icke
förut aflagt specimen sine præside i de vetenskaper som
professuren omfattade, nu göra det innan förslaget uppsattes. Detta har
dock icke hindrat konsistoriet att ibland försöka fasthålla vid den
gamla sedvanan, att personer som voro det välbekanta borde slippa
speciminera. Adolf Fredrik afvisade dock med en viss skärpa ett
dylikt försök år 1750, när det gällde Meldercreutz’ ansökan till den
matematiska professuren, men vid tillsättningen af medicinska
professuren 17G7, då själfve Linné funnit specimina öfverflödiga,
gick K. Maj:t in på befrielsen.
Det tyckes hafva bort vara solklar sak, att den vetenskapliga
skickligheten i de ämnen som tillhörde platsens läroområde bort
vara ensam bestämmande för ordningen af förslagsrummen. Så
resonerade ock konsistoriet som vi sett år 1727, under det kanslern
höll på rangen och tjänsteåldern; men fyra år senare öfvergick
konsistoriet på en hemställan af prokanslern till alldeles motsatt åsikt
mot den som det så riktigt fasthållit 1727.3 Den uppfattning af
rätten till befordran, som under frihetstidens ämbetsmannavälde
alltmera slog igenom inom statslifvet och tog sig uttryck i den
olycksaliga formeln, att högre tjänsteålder betydde större skicklighet,
1 Kons. till protokollsdeputation 13 sept. 1734 (Bill. 3, n. 90).
s Tryckt i Bih. 3, n. 153.
3 Se Afd. 1, s. 33 och 39.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
