Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
des med hälften, så att 1 dlr. smt. blef lika med 41/2 i kpt., utan att
detta tillämpades vid universitetet, försämrades här lönerna
betydligt; man fick ju fortfarande blott 2,100 dlr. kpt., ehuru lönen bort
utgå med 3,150 om den motsvarat 1715 års devalvationskurs. En
förbättring häri var uppenbarligen lika rättvis som nödvändig, och
som spannmålen (i hvilken lönen ursprungligen utgått) var en
bättre värdemätare, bestämdes 1723, att en del af lönen skulle
beräknas efter spannmålsvärde; denna spannmålsandel ökades 1731
och 1748, från hvilket sista år lönerna förblefvo oförändrade i trettio
år. Lönen 1748 bestämdes så, att professorn hade att uppbära dels
sin lön å 700 dlr. smt. utgående i kopparmynt (efter 3 dlr. på 1 dlr.
smt.), dels den så kallade benådningen eller värdet af 100 tunnor
spannmål, detta värde dock icke beräknadt efter markegången,
utan efter det värde som uppkom, då från markegångspriset drogs
det s. k. kronovärdiet af 21/4 dlr. smt. tunnan. Denna senare del
af lönen varierade således i storlek efter spannmålens värde, men
detta fann man alldeles riktigt, ty om ock lönen sjönk vid låga
spannmålspris, så ökades i stället dess köpkraft samtidigt. Naturligtvis
var det dock icke alltid säkert, att öfriga varupris föllo samtidigt
med spannmålen, men brödfödan var ju i alla fall en af hushållets
största utgifter. Genom benådningen ökades lönen ej obetydligt.
Den första benådningen 1723 om 40 tunnor innebar genast första
året en förbättring af 25 procent, den af 1748 utvisade för de första
åren till och med 1756 i medeltal ett tillägg till den gamla lönen (700
dlr. smt.) af 566 och för de följande 11 åren af 1,340, detta i följd af
spannmålsprisens stigande. Men spannmålsprisets stigande
betydde i botten intet annat, än att kopparmyntet, rikets dåvarande
redbara mynt, var i fallande, och när detta mynt på 1760-talet fallit
till hälften af sitt förra värde, så att 1 rdr. gällde 6 dlr. smt., eller 18
dlr. kpt. i stället för 9, som vid tidehvarfvets början, innebar detta,
att professorernas löner minskats i verkligheten till hälften och ej
voro större än hvad de varit 1748. När då reabsationen 1776 åter
gjort silfver till rikets mynt och öfriga löntagare fingo beräkna sin
i silfvermynt bestämda lön efter 1 rdr. lika med 9 dlr. kpt., kunde
professorerna med fullt skäl begära, att äfven de skulle erhålla en
lönetillökning. Och detta skedde 1778 pä så sätt, att fasta
penninglönen ökades med 79 rdr. 8 sk.; därefter bestod sålunda
professorslönen af l:o den gamla penninglönen 700 dlr. smt. valverad i
riksdaler (efter kursen af 1 rdr. lika med 18 dlr. kpt.) till ett belopp af 116
rdr. 32 sk., 2:o den nu gifna förbättringen å 79: 8, 3:o benådningen
af 100 tunnor, som naturligen varierade efter spannmålens pris,
lägst 1778 med 194 rdr., högst 1790 med 375.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
