Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
ingen lön». Inrättandet af två emeritilöner 1759 uträttade ej hvad
man hoppats, ty dels dröjde det, innan man fick model till dessa,
dels lät regeringen antalet af emeriti växa öfver två. Så sutto 1763
Klingenstjerna, Rosén och Strömer som emeriti, 1772 hade man
fyra stycken Rosén, J. G. Wallerius, K. Asp och Nils Risell.
Gustaf III:s frikostighet kunde naturligen ej förbättra läget, i hans tid
funnos oftast fyra emeriti, hvarjämte en lön öfver stat tillskapades
för Murray 1774. Också skref konsistoriet till kanslern 21 juni 1776,
att två professorer, fyra adjunkter och hela kansliet voro mer eller
mindre lidande på sina löner; det var dock i samma vefva som
konungen belönade Linnés förtjänster med att till hans lön lägga äfven
den efter Rosén lediga emeritilönen. Hade Gustaf III användt de
löner, som besparades genom indragning 1779 af en teologie
professur och eloquentieprofessuren samt 1786 af en andra
teologieprofessur, att i första hand tillgodose de personer på ordinarie stat,
som voro lidande på sina löner, hade förhållandena kunnat alldeles
utjämnas, men dessa indragna löner anslogos ej sällan åt andra,
som konungen ville särskildt gynna, låt nu vara att i det hela
gunstbevisen träffade förtjänta personer. I öfrigt fick man i hans tid
icke vänta så länge på ordinarie lön som förr, men så voro i stället
löneförhållandena så mycket mer tilltrasslade genom de talrika
extra anvisningarna. I Lund tyckes det dock hafva varit vida värre
vid denna tid, ty där sägas nio professorer hafva tjänat utan lön
1788.1 &»
De fyra teologenia hade det i regel bättre än de andra, då do
alltid kunde påräkna att tillträda sin lön, så fort företrädarens
nådår utgått, och de dessutom hade sina fördelaktiga
prebendepas-torater. Denna senare förmån hade i det sjuttonde seklet icke
gifvit anledning till någon egentlig afundsjuka hos öfriga professorer,
i synnerhet därför att den tiden filosofie professorer så ofta banade
sig väg till den teologiska fakulteten. Men när detta fram i det
adertonde seklet blef mindre vanligt, hittade man på att låta äfven
filosofie professorer efter skedd prästvigning bekomma ett
pre-bendepastorat. Så erhöll Lostbom, hvilken för öfrigt som
borg-strömiansk professor var sämre aflönad än de andra, Grans pastorat
år 1777 och fick 1787, när efter Erik Hydréns död dennes professur
indrogs, utbyta denna församling mot Danmarks. Professorn i
grekiska Johan Eloderus ficlc 1779 Gamla Upsala pastorat som
blifvit ledigt, då en teologie professur indrogs efter Hesselgrens
utnämning till biskop i Härnösand. År 1787 fick professorn i
teoretisk filosofi P. N. Christiernin öfvertaga Gran som Lostbom läm-
1 Lunds Univ. Hist, 1, s. 302.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
