Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
tade att icke få behålla den lilla förhöjning som beviljats dem 1723,
att den gamla lönen omöjligen kunde räcka till deras nödtorftiga
underhåll.1 Alla adjunkternas löner blefvo därför ock trenne gånger
höjda i samband med professorernas, i det de fingo del af den
så kallade benådningen, bestående däri att de fingo räkna en del
af lönen in natura, 1723 med 30 tunnor spannmål, 1731 med 45
och 1748 med 65 tunnor. Härigenom förbättrades deras ställning
ej obetydligt. Tillägget 1723 utgjorde 142 dlr. smt. och ökade
således lönen med nära 150 procent detta år och för 1725, då
spannmålen stod högre, med 202 daler. Förbättringen af 1731 innebar,
att benådningen stegrades med 50 procent mot 1723 och den af
1748 att benådningen ytterligare stegrades med öfver 46 procent
mot 1731. Också befinnes af hufvudboken, att en adjunkt i de
högre fakulteterna hade 1749 150 dlr. smt. i lön och 520 i
benådning, i den filosofiska 100 i lön och 515 i benådning. Nu är det
sant, att när spannmålspriset föll, sjönk äfven benådningens
storlek, så till exempel nedgick benådningen 1751 (då det lägsta
spannmålspriset för hela tidehvarfvet inträffade) till 195 för högre och 193
för lägre adjunkter, men så kunde den ock stiga betydligt i goda
år, så till exempel 1772, det bästa spannmålsåret, till 1,300 för
högre och 1,288 för filosofie adjunkter. I löneförbättringen 1778
fingo adjunkterna däremot ingen del, detta tydligen därför att
hela deras lön ansågs utgå med ett belopp motsvarande dess
ursprungliga spannmålsvärde.
Men en nyutnämd adjunkt kunde ock få ganska länge vänta
på sin lön. I den filosofiska fakulteten var en af lönerna anslagen
till observatorn alltifrån inrättandet 1747 af denna plats, så att
den yngste adjunkten därstädes alltid därefter var utan lön, intill
dess K. Maj:t den 30 april 1762 på konsistoriets hemställan
medgaf, att en fjärde filosofie adjunktslön å stat skulle ånyo
upprättas. Men alla adjunkter hotades, alldeles som vi förut sett fallet
vara med professorerna, att få gå länge utan lön därigenom att
professorslönerna förrycktes, ty så ofta en till professor befordrad
adjunkt af dylik orsak icke fick mottaga professorslönen, satt han
kvar vid sin gamla adjunktslön, tills han bekom den förra. Och
inom adjunktskåren begynte missförhållandet långt tidigare än
inom professorernas krets. Redan 1720 innehades två filosofie
adjunktslöner af andra, nämligen den ena af Lars Arrhenius,
professor i historia, hvars gamle fader Jakob satt inne med
professorslönen, och den andra af den till professor i Åbo utnämde Lars
Al-strin. Men detta missförhållande utjämnades snart, och lönerna
’ Bih. 3, s. 185.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
