Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
ansågs erforderligt. Å andra sidan Lindrade ju intet, att
kanslern förordade någon hos fakulteten till erhållande af docentur,
men sannolikt låg därunder, att fakulteten ägde pröfva, om den
ansåg den förordade vara kompetent. Så tyckes förhållandet
hafva varit under Cronhjelms tid.1 Med Gyllenborgs kansleriat
inträder en förändring. Han utnämde 1742 magister Karl
Klingen-berg till docent, i trots af att filosofiska fakulteten afstyrkt
saken därför att den ansåg, att docenternas antal ej borde ökas
öfver nödvändigheten;2 och året därpå tvingade han den teologiska
fakulteten att göra magister Lars Noring till docent, ehuru
fakulteten icke ville höra talas om några docenter alls.3 Det bref af d.
18 febr. 1745, genom hvilket han ålade såväl den juridiska som
den filosofiska fakulteten att antaga hvar sin ograduerade person
till docent, är märkligt, ty det betraktades sedan och åberopades
som prejudikat för, att fakulteterna icke ägde ensamma kalla
docent, utan att kanslerns bifall alltid skulle inhämtas;
förhållandena i Upsala blefvo härigenom likartade med hvad hans broder
Johan Gyllenborg nyss stadgat i Lund.’1 Visserligen påstod
filosofiska fakulteten strax efter Gyllenborgs död — då riksdagens
pro-tokollsdeputation begärde upplysning om, hvarför i strid med
Gyllenborgs bref af d. 18 febr. 1745 docentutnämningar skett i
Upsala, utan att kanslerns samtycke inhämtats — att Gyllenborg,
1 Man skulle ju först vara benägen att tro, att kanslern redan 1723
utöfvat en viss utnämningsrätt, då man ser filosofiska fakulteten i bref
till honom 19 mars 1723 (orig. R. Ark.) erkänna, att han befordrat mag.
Johan Brismans önskan att få jus affigendi et privatim docendi, och i
odateradt bref till honom (R. Ark., säkerligen från hösten samma år)
tala om, att A. Winbom och J. Brisman för någon tid sedan gjorts till
docenter af honom. Men då man ser, att Cronhjelm 27 febr. 1727
hemställer till fakulteten, om icke mag. P. Ekernian kunde få venia docendi,
och att fakulteten antager honom 1 mars s. å., och då vidare för alla
öfriga docentkallelser i Cronhjelms tid ej finnes spår af, att han utnämt
någon eller att fakulteten underrättat honom om kallelsen, kan man
väl däraf sluta, att kallelsen varit fakultetens sak, ehuru kanslern
möjligen ansetts hafva ett slags veto. Vi finna ock, att Cronhjelm 4 okt.
1733 skrifver till fakulteten (orig. i dess arkiv), att emedan en och annan
ansökt att blifva magister docens, men han hållit betänkligt att bevilja
detta, då adjuncti och de förut tillsatta docentes torde vara tillräckliga
för undervisningen, skulle fakidteten noga tillse, att icke flere
förordnades, än högsta nödvändigheten kräfde. — Hade han ansett sig hafva
rätt att bestämma i saken, hade han ej behöft varna fakulteten för
missbruk.
2 Se Afd. 1, s. 171.
! Se Afd. 1, s. 173.
’ Se Afd. 1, s. 174—75.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
