Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
ocli af hvilken ingen adjunkt kunde prejudiceras. Dock kände man
sig något orolig för Hjorters stadighet i Sveriges rena, oförfalskade
religion »helst han så inom- som utomlands varit i hus hos
reformerta», hvarför man först skulle göra sig därom försäkrad; när detta
en vecka senare skett, fick Hj orter sin venia docendi.1 De
förnyade försöken af de andra möttes med fortsatt vägran. Man
kunde hafva så mycket mera skäl till försiktighet, som det
följande år visade sig, att kanslern grefve Cronkjelm delade
fakultetens uppfattning; lian skref nämligen d. 4 okt. 1733 till henne och
bad henne noga tillse, att ej flere docenter förordnades än högsta
nödvändigheten kräfde, då adjunkterna och de redan varande
docenterna torde vara fullt tillräckliga. Brefvets ankomst hade till
följd, att den skicklige Johan Ihre fick afslag på sin då framställda
begäran, ehuru man lifligt erkände hans studier och på resan
förvärfvade erudition.3 Följande år fick dock Ihre sin docentur,
och intill slutet af 1735 utnämdes ytterligare 7 docenter. Detta
syntes dock filosofie adjunkterna väl skarpt, och d. 24 mars 1736
begärde tre af dem E. llalenius, L. Hydrén och G. Mathesius (som
ännu för två månader sedan var docent), att icke flera docenter
måtte utnämnas. Detta måtte emellertid icke hafva gjort någon
verkan, ty samma år kallades 3 docenter3 och följande år 5,
hvaremot under de fyra åren 1738—1741 blott tre stycken hafva vunnit
docentur. Det senare tyckes antyda, att fakulteten funnit sig
böra vara mera sparsam med värdighetens utdelning, och det
bekräftas af de svårigheter, som man 1741 gjorde mot Johan Amnells
anställning som docent, ehuru då blott fem docenter funnos, och
att man följande år icke ville antaga Karl Klingenberg, hvilken
senare kanslern i alla fall påtvang henne.4 Antalet, åtminstone af
närvarande, tyckes under de närmaste åren hafva hållit sig
mellan fyra och sju, ehuru under åren 1742—1747 ej mindre än fjor-
1 Filos. fak. prot. 8 nov. och 15 nov. 1732. Huru många docenter
som voro i tjänst, när de åtta sökte, kan icke med säkerhet afgöras,
troligen voro de blott fem.
1 Filos. fak. prot. 8 okt. 1733.
3 Om en af dessa, studiosus Arvid Gradin, säges i fakultetens prot.
22 maj 1736, att han rekommenderats af statssekreteraren baron O.
Cederström och fått venia, alldenstund han reser utrikes i sommar och
således icke är någon till prejudice. Kanske mer än en docentkallelse
medgifvits af samma orsak, att man vetat, att personen snart skulle
lämna Upsala och att man således kunde utmärka honom utan att
faktiskt öka docentantalet. Kanske det var fallet med Magnus Troilius,
som blef docent 1735 och följande år gick som ambassadpredikant till
Konstantinopel.
o Se Afd. 1, s. 171—172.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
