Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
skulle blifva lidande; man hade icke lärt sig ännu att inse, att
önskligheten och möjligheten af att reglera en viss studiekurs för
lärjungen och krafvet på vetenskaplighet i föreläsningarna voro två
skilda saker, som bägge kunde komma till sin rätt utan att den ena
behöfde skada den andra.
I 1655 års konstitutioner talades visserligen om kurser, och
där förordades i det bela en ettårig kurs, på denna bestämmelse
stödde sig ock sedan de, som i 18:de seklet ville påtvinga
universitetet möjligast korta kurser. Men man förbisåg alldeles, att 1655
års konstitutioner icke syftade på någon generell ettårig
studiekurs, utan på att föreläsarne, som efter tidens sed kommenterade
en viss auktor, skulle i regeln på ett år afsluta denna kommentar;
häremot syndades visserligen både på 1600-talet och in i början
af vårt tidehvarf.1 Utom universitetet var man nog icke okunnig
om den långsamhet i ämnets behandling, som gjorde sig gällande
hos somliga lärare, och så uppstod väl ropet om, att en
kursreglering vore nödig. När G. Bonde som kansler besökte konsistoriet
d. 10 febr. 1738, lät han det veta, att det vore godt om man kunde
efterlefva konstitutionernas bud om ettåriga kurser; ingen af de
närvarande fann dock då för godt att yttra sig i saken. Tre år
senare framställde riksdagens protokollsdeputation, som vid
protokollens granskning fått syn på Bondes erinran, den frågan om
konstitutionernas bestämmelser efterlefdes; den sade sig nämligen
frukta, att ungdomen annars skulle ledsna vid universitetet och
resa därifrån med ofullständiga kunskaper. Konsistoriets sväfvande
svar blef, att professorerna »i görligaste måtto» ställt sig
konstitutionernas bud till efterrättelse.3 Saken kom dock i ett helt annat
läge, då Adolf Fredrik vid sitt kanslersbesök den 18 maj 1748
framställde den frågan, om icke någon viss tid borde bestämmas, inom
hvilken hvarje professor borde hafva fulländat en kurs af sin
professurs discipliner, och med anledning af att han antog, att
likformighet här icke vore möjlig, begärde att hvarje professor skulle
uttala sig om sin professur. Denna befallning förde till den
märkliga sessionen af II mars 1749, i hvilken hvar och en redogjorde för
1 O in 1600-talet se Bd. 2: afd. 2, 8. 108. En blick på prälektions-
katalogen visar, huru man äfven på 1700-talet kunde draga ut på tiden
med behandlingen af en författare. Cronlijelm gjorde också i bref till
kons. 1 aug. 1728 anmärkning mot missbruket; han säger sig hafva
sett af redogörelserna, att somliga på två terminer ej explicerat mer
än 4 till 5 kapitel. Han tyckes förnämligast hafva åsyftat teologerna,
efter han berömmer D. Lundius, såsom den där ej gjort sig skyldig till
dylikt fel.
’ Se Afd. 1, s. 135—136.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
