Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
liade klart för sig, att de nio föreläsningar som skulle föregå
marknaden voro bortkastade, då de studenter som icke voro
stipendiater säkerligen ej skulle infinna sig förrän efteråt; man beslöt
anhålla hos kanslern om deras inställande, hvartill han ock redan d.
18 dec. gaf sitt bifall. Fem år senare, då distingen inföll 19 febr.
och skulle räcka till 6 mars, biföll Rudenschöld, att man icke skulle
som vanligt begynna läsa d. 28 januari, utan först d. 6 mars;
de tolf förlorade läsdagarna kunde ersättas med annat arbete.
Gustaf III gjorde slut härpå. När konsistoriet 1773 begärt att få tiden
för distingen ändrad, för att så tämligen radikalt afhjälpa
olägenheten, svarade han d. 8 sept., att rubbningen i en så gammal
plägsed, som för öfrigt skulle medföra stora olägenheter, ej läte sig
göra, och att föreläsningarna i alla fall borde börja i laga tid, de
befarade oordningarna under marknaden borde icke bli svåra att
förekomma.
Redan tidigt började ute i landet den föreställningen
uppkomma, att professorerna hade det allt för bekvämt, i det man förmente,
att deras enda arbete bestod i de offentliga föreläsningarna, och
att dessas antal var alldeles för ringa; man styrktes i denna
uppfattning af hvad man hörde om de täta föreläsningarna i
utlandet. Men man visste icke, att förhållandena här och utrikes icke
stodo att jämföra, särskildt förblandade man de offentliga
föreläsningarna med de privata eller kollegierna. I Tyskland höllo
professorerna täta privata föreläsningar, därför att cle för dem fingo bra
betalt,1 våra professorer skulle, som Melanderkjelm säger,
visserligen icke haft något emot att inskränka sina ferier, om de på
samma sätt kunnat hafva utsikt att bereda sig duktiga inkomster.2
Emellertid rotade sig den föreställningen allt fastare, att
föreläsningarnas antal borde ökas, och den närmaste vägen för att vinna
detta mål var naturligen att inskränka ferierna.
Uppfostrings-kommissionen gjorde sig till tolk för denna åsikt. Den fann särskildt
sommarferierna för långa, i det dessa i strid med konstitutionerna
utsträckts därhän, att de omfattade större delen af september,
enligt dess åsikt borde höstföreläsningarna begynna 25 augusti.3 Och
denna åsikt slog an på högre ort, ehuru konsistorium två år tidigare
1 Se Schrader, Geschichte der Univ:t Halle, 1, 1894, s. 255. Do
tyska professorerna gåfvo på de offentliga föreläsningarna en kort
allmän kurs, omfattande deras vetenskaps grundlinjer; på de privata
behandlade de sina särskilda discipliner mera vetenskapligt (se Paulsen:
Die deutscken Universitäten, 1902, s. 109).
2 Se Molanderhjelms uppsats 1783 (Bih. 5, s. 101—102).
3 Uppfostringskommissionens prot. 18 febr. 1749.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
