Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
afhandlingar, för hvilka adjunkter, docenter och magistrar (de
senare då vanligen för att speciminera för docentur) presidera, äro af
dem själfva författade. Det var gammal tradition, att endast
professorer fingo presidera för afhandlingar, som voro af andra
författade, öfriga lärare blott för dem, som de själfva skrifvit.
Cron-kjelms dispens 1720 för e. o. juris professorn P. Castovius att
presidera för en juridisk afhandling af J. G. Flach väckte ock en
sådan ovilja, att han följande år d. 25 febr. måste fastslå som
orygg-lig lag, att endast ordinarie professorer ägde presidera för
dispu-tationer, som studiosi sammanskrefvo exercitii gratia ock pro
gradu. Och härvid fasthöll man så strängt, att en afvikelse därifrån
icke kan upptäckas förlän 1790, och detta inom teologiska
fakulteten, då teol. adjunkten ock e. o. professorn O. Domey under detta
och de två följande åren presiderar för afhandlingar som andra
sammanskrifvit för vinnande af teologie kandidaten; undantagen
torde hafva berott på, att Domey 1787 fått säte i fakultet och
domkapitel. [j
Vi hafva hittills sysslat blott med författarskapet inom
filosofiska fakulteten, nu återstår att säga något om förhållandet inom
de tre högre. Inom teologiska fakulteten kafva endast tvenne
personer under detta tidehvarf disputerat pro gradu, A. Knös 1754
och L. J. Palmberg 1773, bägge, som man kan vänta, författare till
sina disputationer. Huruvida åter öfriga afhandlingar som
ventilerats under teologerna, varit författade af dessa eller deras
respon-denter, vågar jag ej med säkerket afgöra, men jag har intryck af,
att de äro författade af de senare. Denna uppfattning synes vinna
i styrka, när man så ofta, i synnerhet i seklets tidigare del, ser, huru
teologerna klaga öfver svårigheten att få respondenter, emedan de
senare finna utgiften dryg och fördelen för sin framtid ringa, samt
huru ytterligt få de äro som disputera under en teologie professor,
under det att mot seldets midt och sedermera antalet teologiska
disputationer är ej så obetydligt. Jag tillskrifver ändringen, att
de teologie studerande funnit med sin fördel öfverensstämmande
att disputera (för teologie kandidaten blef detta obligatoriskt) och
att de icke längre dragit sig för kostnaden, när de tillika fingo äran
af att visa sig för världen med egna disputationer. — Hvad de
juridiska och medicinska fakulteterna angår, äro
gradualdisputatio-nerna färre inom den förra, som i tidekvarfvet blott höll två
pro-motioner, talrikare i den senare, som efter promotionernas
återinförande stadigt upprättköll den goda seden; naturligen äro dessa
gradualafkandlingar alltid författade af kandidaterna själfva.
Rörande öfriga afhandlingar är svårt att uttala ett generellt omdöme,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
