Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
konsistoriet sitt samtycke. Det förklarade nu, att om ock
hittills det åtskilliga gånger händt, att ograduerade adjunkter
presiderat inom sina fakulteter, och däribland Christiernin själf, så kunde
dylikt prejudikat nu ej åberopas, då kungliga brefvet af 10 juli
1753 uttryckbgen förbjöd dylikt. Christiernins närmaste förman
A. Berch opponerade sig dock. Han mente, att konstitutionernas
oklara ord egentligen åsyftade, att adjunkterna skulle hafva
presidierätt, och att brefvet af 1753 endast förbjöd dem att presidera
i det fallet, att de speciminerade för en professur, eljest icke, en
i sanning något hårddragen tolkning af det kungliga brefvet. Mera
rätt kunde han då hafva i sin åsikt, att adjunkterna borde
uppmuntras att disputera, efter lättjan annars skulle i sinom tid
infinna sig hos dem som hos andra. Han fick emellertid ingen med
sig utom Dahlman;1 och Christiernin själf har icke drifvit saken
vidare, ty ingenting i handlingarna antyder, att den föredragits å
högre ort. Sannolikt har den annars så påstridige Christiernin i sin
högfärd känt sig stött öfver, att man vägrat honom hvad han
ansåg vara sin rätt, och ej velat begära dispens, till hvars
utverkande konsistoriet förklarat sig villigt att understödja honom. Och
han väntade, tills han 1763 blifvit juris doktor, hvarpå ban 1766
presiderade för sagda afhandling. Och några år senare gick det
teologie adjunkten D. Annerstedt på samma sätt, ehuru han kunde
åberopa, att han förestod professor Amnells professur. Hans
begäran att få presidera för en teologisk afhandling afstyrktes af
konsistoriet och afslogs af kanslern;2 konsistoriets anbud, att han skulle
som Kinmark, när denne var teologie adjunkt, få disputera utan
preses ock respondens men från nedre katedern,3 har väl ej
behagat hans morska sinne. Så mycket underligare var då, att 6 år
senare en annan teologie adjunkt Olof Domey, trots konsistoriets
afstyrkan, fick jus superioris cathedræ sig beviljad af K. Maj it/
Denna dispens gafs dock i och för ett specimen till professur, och
då Domey 1774 ville, med åberopande af detta som prejudikat, göra
anspråk på att fortfarande äga jus superioris cathedræ, fick ban
mot sig både teologiska fakidteten och konsistorium.’’ Åtskilliga
1 För ofvanstående se kons. prot. 27 mars 17G2 (i Bill. 4, n. 53).
2 Kons. till kanslern 21 juni 1765 och dennes svar 23 sept.
3 Kinmark disputerade 1761 utan respondent.
4 Kons. skrifvelse i sept. 1771 och K. Maj:ts bref 9 okt. Domey
stod väl på högre ort för sina Hattsympatier; det gjorde nog ock
Annerstedt i sin tid, men hans ansökan kom in, då Hattarne ej längre be-
tydde något.
6 Kons. prot. 12 och 26 nov. 1774. Domey måtte ansett lönlöst
att söka drifva saken vidare, ty han presiderade ej sedan förr än 1790,
efter att han blifvit e. o. teologie professor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
