Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
stridande mot universitetets karaktär, ock att det hoppades att
Solander skulle framdeles vårda sig om att använda latinet;
samma förhoppning uttalade kanslern, då han gaf den begärda
tillåtelsen.1 Solander förnyade emellertid sin begäran följande år i och
för en fortsättning å disputationen, och Rudenschöld medgaf
honom att utgifva hela serien (den blef 28 partes), utan att för hvarje
gång begära dispens, dock med tillagdt uttalande af sin förväntan,
att Solander skulle tillse, att dylikt »må så litet som möjligt
multipliceras».2 Med livad rätt Hernbergh, sedan han blifvit ordinarie
professor, presiderat för åtskilliga svenska disputationer, mest
rörande skatteväsendet, har jag mig icke bekant; någon tillåtelse
tyckes han icke hafva begärt, men icke heller hafva några
invändningar gjorts. Att han 1788 presiderade för Thorilds ryktbara
svenska teser »Critik öfver Montesquieu» hade sin naturliga
förklaring däri, att Gustaf III skulle öfvervara akten; vi minnas ock,
huru af samma skäl långt tidigare flera professorer presiderat för
svenska teser, då Lovisa Ulrika och prins Gustaf hedrade
universitetet med sitt besök. — I Lund har man hållit vida strängare än
i Upsala på latinet. Visserligen medgaf man från 1759 efter
föredöme från Upsala och Åbo, att de ekonomiska afhandlingarna
fingo skrifvas på svenska, ty man betraktade icke dessa som
vetenskapliga alster. Och endast en gång har Löwenhjelm som
kansler medgifvit, att en juridisk afhandling fick skrifvas på svenska,
dock med förbehåll att slippa se saken upprepas, och hans
efterträdare Falkenberg förbjöd dylikt uttryckligen.3
Jag har förut redogjort4 för det slösande och för
respondenterna rätt betungande sätt, hvarpå disputationerna utdelades till de
skilda nationerna, och huru konsistoriet år 1767 på Rabenii
framställning förmådde kanslern att göra en inskränkning häri, men
redan följande år, då studenterna själfva visade sig missnöjda med
nyheten, ändrade ställning och utverkade hos kanslern, att allt
fick återgå till det gamla. Det återstår blott att nämna något om
de exemplar, som respondenten skulle aflämna utöfver dem, på
hvilka de studerande nationerna hade att göra anspråk. Bytet
med universiteten i Åbo, Lund och Greifswald af program,
orationer och disputationer hade på prokanslern Jakob Benzelii initiativ
anordnats 1746;5 och antalet af exemplar som då bestämts till 30
1 Kons. prot. 19 mars 1774, kanslersbref 7 april s. å.
: Kons. prot. 23 jan. 1775, kanslern till Solander 23 nov. s. å.
3 Lunds Univ. Hist. 1, s. 276.
1 Se Afd. 1, s. 443.
s Kons. prot, 28 nov. 1745, 21 april och 12 maj 1746.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
