- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Tredje delen. 1719-1792. Senare afdelningen. Universitetets organisation och verksamhet /
258

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

258

klädt sig, var kon på sitt område stark nog att pånyttföda världen.
När så samtidigt kyrka ock samhälle genombäfvadcs af den
protestantiska rörelsen, som ville komma till klarket i lifvets högsta
fråga, och därför, liksom renässansen på sitt område, gick tillbaka
till sin urkälla, behöfdes ej mer än att dessa bägge rörelser för en
tid länkades samman, för att pånyttfödelsen skulle sträcka sig
öfver hela linjen. Universiteten fingo ej minst känning käraf.
Klassi-citet och protestantism gingo hand i hand för att utbilda en ny
undervisning efter sin anda. Den blef visserligen därigenom
farligt ensidig, men den blef ock stark just genom sin begränsning och
sin oerhörda koncentrering. Dess kufvudstyrka låg i att den danade
män, som förstodo sin sak ock visste hvad de ville. Vår
undervisnings historia bär ock däraf tydliga spår vid det 17:de seklets
ingång. Gustaf Adolf ock Axel Oxenstjerna voro barn af den tid som
beherrskades af detta uppfostringssystem, ock de tillämpade det
på Sverige mod lysande framgång. Det släkte som då växte upp
kade själfständigt tillägnat sig de stora idéer, som den klassiska
litteraturen i rikt mått erbjöd, och den förtroliga bekantskapen
med tidens religiösa strider utvecklade deras andliga karaktärer.
Och äfven efter att storhetstidens undervisningsskapelse börjat
stelna i sina former och därför ställde sig afvisande mot de nya kraf,
som tidens utveckling måste medföra, var den dock nog stark,
kanske ej minst genom sin konsekventa dogmatism, att utöfva ett
dominerande inflytande på utbildningen af miiversitetets män; det
är under full känning af detta inflytande, som friketstidens första
ryktbara vetenskapliga storheter växte upp, ock de kafva, som
jag velat erinra, med denna modersmjölk insupit mer än man först
anar.

Å andra sidan trädde dessa män in i en brytningens tid och
hafva själfva kraftigt bidragit att drifva fram en ny utveckling. De
klassiska studierna spelade icke längre samma roll som förr, sedan
vid deras sida nya lockande vetenskaper, fulla af lif ock framtid,
börjat skjuta upp, och hvad värre var, forntidens litteratur
studerades allt mindre för det rika innehållets skull, formen blef allt
mera hufvudsak. Språken blefvo sitt eget mål, icke medel; liärom
hade ju intet varit att säga, om däri legat en ansats till ett djupare
rent filologiskt studium, men så var som bekant icke
förkållandet. De gamla språkens tvillingsyster teologien hade ock stelnat
till en ofruktbar dogmatism, som i vetenskapen såg nästan sin
farligaste motståndare, den kade låtit det egna systemet skymma
undan den eviga ljuskälla ur hvilken den blott var ett utflöde. Det
var att låta roten torka, men däraf blifver följden, att frukten väl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:10:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/3s/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free