Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
det varit vida lägre än de åtta, som hans efterträdare S.
Aurivillius påräknade, torde vara alldeles säkert. I alla fall var det en för
den tiden betydande kraftansträngning, när Rosén 1749 förmådde
utverka sig en stat för det nya Nosocomiet å 1,500 dlr. smt. Så
litet sjukhuset än var, hade det dock en ofantlig betydelse för
läkareutbildningen vid universitetet genom det tillfälle det erbjöd
till klinisk undervisning. Rosén var dock äfven angelägen att höja
det anatomiska studiet, han hade ju visat det redan som adjunkt.
Bristen på kadaver var dock sådan, att ban måste den 17 okt. 1741
anmäla i konsistoriet, att • han i brist på dylika icke kunde fullgöra
sin skyldighet att hvartannat år hålla en anatomi, hvarför han
anhöll om ett anslag å 900 dlr. kpt. för att från Paris inköpa præparata
anatomica; detta beviljades ock af kanslern, och preparaten
ankommo 1744. Naturligen voro dylika preparaters användande en
blott nödfallsutväg, det insåg nog ingen bättre än Rosén själf; och
han tog redan 1744 initiativ till de ansträngningar, som slutligen
förde till, att K. Maj:t d. 13 januari 1747 utfärdade en förordning
om kadavers aflämnande till Upsala och om inrättande af en
pro-sektorsplats.1 Tyvärr fick Rosén aldrig någon glädje af det biträde
han sålunda hoppats förskaffa sig, ty Jakob Gabriel Rothman, som
1747 utnämdes till prosektor och som för sina studiers fortsättande
sändes utrikes, skuldsatte sig där och vände icke hem trots
upprepade varningar, hvarför han 1755 afsattes. Den praktiska
undervisningen i anatomi måtte trots detta icke legat nere, efter
Roséns efterträdare S. Aurivillius kunde 1758 säga, att anatomier
förrättades i Roséns tid, om också ej alltid hvarje år.3 Det är dock
inom den praktiska medicinen Rosén skurit sina egentliga lagrar.
Sveriges erkändt förste läkare på sin tid ägde han en erfarenhet
om sjukdomar och deras botande som ingen annan, och ban älskade
medicinen både som konst och vetenskap. Hans lyckliga
framställningssätt, djupa intresse för uppgiften och humana väsen
samlade ungdomen kring hans kateder och verkade befruktande på
studiets utveckling; hans på en gång aktningsbjudande och
älskvärda personlighet gjorde sig gällande både vid sjuksängen och i
lärosalen. För undervisningen utarbetade han redan såsom
adjunkt år 1736 sitt Compendium anatomicum, som alldeles ställde
Robergs Lijkrevningstavlor i skuggan och som af samtiden fick ett
högt vitsord; det compendium i farmaci, som han enligt egen
uppgift utarbetade och använde vid föreläsningarna, utkom däremot
1 Se Afd. 1, s. 157.
2 Se Bih. 4, s. 108.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
