Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
försummat anatomien, han föreläste öfver denna än offentligt än
enskildt, till dess Murray öfvertog den nya professuren i detta ämne,
och hans föreläsningar i anatomi hafva icke varit rent teoretiska
utan stödt sig på demonstrationer.1 Efter 21-årig
professorsverksamhet fick han afsked d. 11 febr. 1788; 26 medicinska disputationer
ventilerades under hans presidium, något eget arbete har ban icke
utgifvit.
För Sidrén har det nog icke betydt litet, att han genast fick
vid sin sida som adjunkt den utmärkte Johan Gustaf Acrel. Denne,
som redan i tidiga år genom sin store farbroder Olof von Acrels
försorg fått den grundligaste utbildning i kirurgi och sedan på Nils
Roséns anmaning sändts att studera i Upsala, aflade både inför
kirurgiska societeten i Stockholm där erforderlig examen och inför
Upsalafakulteten alla nödiga lärdomsprof, så att han 1765 vid 24
års ålder blef medicine doktor; året förut hade han nämts till
re-gementsfältskär vid kronprinsens värfvade regemente i Malmö.
När med. adjunktsplatsen blef ledig efter Sidrén, nämdes han 1767
till dess innehafvare, hans stora insikter och erfarenhet i kirurgi
hade nog bidragit att skaffa honom denna plats.2 Valet var
synnerligen lyckligt, Acrel var en man med ljust hufvud, omfattande
bildning, utomordentlig trohet mot lärarekallet och det ädlaste väsen,
som öfverallt gjorde honom aktad och vördad. Jag lånar från P.
von Afzehus, som kallar Acrel sin store lärare, följande
karakteristik af hans verksamhet. »Vid sysslans första tillträdande fant
Acrel, at alt hvad angeck egentliga medicinen med yttersta alfvar
och på bästa sätt skjöttes, men at chirurgien däremot fordrade den
kraftigaste åtgärd. Han började genast med privata collegier samt
at handleda studerande uti praxi såväl uti Nosocomio som uti dess
enskilda practique, hvilken var ganska vidlöftig,3 hälst som ban
var den ende å orten. Ingen studerande var som icke begagnade
sig af hans lärorika undervisning, och hans faconer gjorde de
mindre behagliga saker intressanta. Han var ganska noga och
accu-rat i de minsta saker under en behaglig och intagande
alfvarsamhet, utan sträfhet som vanligt gjör ynglingen ledsen vid den mäst
1 1768 intimerar lian: »Structuram corporis humani in cadaveri-
bus. . . publice docebit», och 1769: »Privatim Splanchnologiam
doce-bit et, si copia fit cadaverum, in reliquis etiam anatomiæ partibus
prom-tam pollicetur operam». I sitt diarium för 1770 (R. Ark.) säger han
sig hafva 27 april—3 maj »hållit anatomiska föreläsningar öfver ett
cadaver».
3 Jfr. det förslag, som Linné uppsatte (Linnés Bref 1, n. 48).
3 Efter Nils Roséns död öfvertog Acrel hans praktik i Upsala med
omnäjd (S. Hedins minnestal öfver Acrel 1809, s. 28).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
