Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
träde, när medicine kandidaten J. G. Hallman d. 28 nov. 1787
skulle examineras för licentiaten.
Hvad jag anfört tyder dels på, att Murray varit mycket sträng
i sina fordringar och att medicine studiosi ansett honom i onödan
försvåra deras kurs, dels på att Murrays envishet ibland alstrat en
viss spänning mellan honom och fakultetens öfriga medlemmar.
Thunberg ansågs till och med hafva väl mycket ställt sig på
studenternas sida, som man kan se af det som tilldrog sig i fakulteten
d. 19 dec. 1787. Thunberg omförmälde då, att ett rykte spridt sig,
som skulle han på ett eller annat sätt hafva uppväckt och
underhållit de tvistigheter, som nyligen varit före mellan Murray och dem
som begärt undergå medicine kandidatexamen; såväl Murray som
fakultetens öfriga medlemmar förklarade dock, att de ej hade sig
något sådant bekant. Det är likväl tydligt, att i fråga om
medicinska examina har Thunberg redan tidigt intagit en ställning, som
afvek från hans kollegers. Denna meningsskiljaktighet framträdde
visserligen först i hela sin skärpa 1793, sedan han väckt
förslaget att afskaffa alla förberedande examina så i teologi som filosofi
för läkare, men hans önskan att inskränka tiden för läkarekursen
har redan nu tagit sig ett uttryck. I nyssnämda session d. 19 dec.
1787 påpekade han, att konstitutionerna blott kände till en enda
examen som skulle räcka i sex timmar men att genom praxis,
utan att någon författning stadgade det, denna examen delats i tvenne,
en teoretisk examen (kandidaten) och en praktisk (licentiaten)
med större eller mindre tidsafstånd mellan bägge. Härigenom hade
händt, att medicine kandidaterna, då de icke förmådde längre
uppehålla sig här för att aflägga licentiaten, nödgats på ett eller annat
sätt söka sin bärgning som vikarier, ja stundom mottagit ordinarie
platser. För att afhjälpa missförhållandet borde i hans tanke
examina afläggas tätt efter hvarandra, så mycket hellre som de
studerande skulle i bägge uppvisa kunskaper i samma ämnen. För
att förhindra, att examen begärdes i otid, kunde man fordra, att
gradualdisputationen uppvisades före examina. Den ed som
innehöll, att man icke finge låta promovera sig vid annan akademi,
borde afläggas först vid licentiaten, icke redan vid kandidaten.
Fakulteten uppsköt att yttra sig öfver förslaget, och det förekommer
icke vidare i handlingarna för denna tid. Onekligen var det något
besynnerligt af Thunberg att antaga, att en studiosus skulle vara
mogen att skrifva sin afhandling, innan han var färdig med sina
studier, och det är för öfrigt ett faktum, att icke alldeles samma
ämnen fordrades vid de bägge examina. Lika liten framgång hade han,
då ban den 12 mars 1788, med anledning af de uttalanden, som ef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
