Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
ställningen, och njuggheten på citater gör, att han understundom
är ganska svår att kontrollera.1 Välkändt är att hela arbetet har
en tydlig tendens att åstadkomma en s. k. Ehrenrettung af Erik
XIV, hvarför ock skuggorna så starkt som möjligt fått falla öfver
hertig Johan och aristokratien. Jag kan ej värja mig för tanken,
att han sökt ställa sig in hos Gustaf III, som icke hade sympatier
för ett skådespel, där den yngre konungasonen stötte sin krönte
äldre broder från tronen, och som i Erik såg den intelligente och
briljante renässansfursten. Trots arbetets historiska svagheter
liar dock säkerligen ämnets natur och Celsii stundom dramatiska
teckning beredt det en stor läsarekrets, och det rönte den
uppmärksamheten att tre år senare öfversättas till franskan.
Celsii kyrkohistoriska skrifter stå som historiska verk öfver
hans skildringar af Vasakonungarne, om ock ämnets natur icke
gifver honom tillfälle att nyttja den berättartalang, som var hans
starkaste sida. I »Svea rikes kyrkohistoria», del 1, Stockholm 1767,
som ej går längre än till Ansgarii tid, visar han verklig beläsenhet,
stor betänksamhet i omdömena och en god historisk blick.
Fortsättningarna (åren 828—1022), som utgåfvos i Lund 1785—92, äro ock
goda, de vittna om, att han tillgodogjort sig den nyaste litteraturen.
Till sist får ej förglömmas, att ban som professor lät i
disputationsform utgifva i 17 häften »Monumenta politico-ecclesiastica ex
ar-chivo Palmsköldiano», en förtjänstfull samling af urkunder
hämtade ur denna dyrbara grufva.
En flitig bokmakare på historiens område var Henrik Julius
Voltemat. Ehuru mannen blott var docent i Upsala för en kort
tid sedan 1745 och aldrig blef professor härstädes (tack vare
Hattpartiets ynnest erhöll han dock professorstitel af K. Maj:t), torde
hans produktion förtjäna att åtminstone omtalas till sina titlar,
efter som ett hans arbete till och med en gång, efter hvad vi sett,
användts af en Upsalaprofessor vid de offentliga föreläsningarna.
Redan som student utgaf han 1741 vid 18 års ålder anonymt en
»Gjenväg til de förnämsta Europeiska staters historia ... til 1739
års slut. . . begynnare til tjenst uti vissa frågor och svar författad»,
som sedan under åren 1741—42 följdes af fyra fortsättningar
affattade i samma form af frågor och svar. Denna idé att låta
ungdomen följa med dagens händelser och att genom formen göra boken
lämplig för användning i de privata kollegierna, har tydligen slagit
1 Man får stundom, då ban citerar, det intryck, att han lyser med
lånta fjädrar, i det ban aldrig sett källan, utan blott följt Dalin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
