Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
hos sin samtid? Det måste berott på, att hans verkliga lärdom, den
rikedom på intressanta ofta anekdotiska fakta, hvarmed ban
späckade sin framställning, och slutligen en viss makt öfver det
muntliga ordet då ban föreläste gifvit hans samtid en annan bild af
honom, än den som för oss framträder i hans skriftliga kvarlåtenskap.
T)’ huru omfattande och växlande denna än är, gifver den icke
intrycket af, att han varit en verklig historiker, ej ens i den
meningen att ban kunnat gifva en lefvande och gripande bild af den tid
eller det föremål han tecknar, än mindre i den, att ban som en
historisk tänkare haft blick för det inre sammanhanget i den
historiska utvecklingen. Hans framställning, där ban försöker sig på
ett verkligt författarskap, består i ett kronologiskt ordnadt
uppradande af händelser och uppgifter, utan försök att binda dem
samman genom en ledande tråd, som låter oss ana händelsernas inre
sammanhang, eller att uppleta orsakerna till hvad som sker och
att karakterisera tider och personligheter. Framställningen blir
rent annalistisk, och den äger knappast den förtjänst af en ledig stil,
som kan till en del ersätta bristen i tankedjup. Hans minne och
lärdom försåg honom med ett rikt material, men ban visste icke
att beherrska det och smälta det samman till en lefvande totalbild.
I likhet med ett stort antal af sina samtida var ban egenthgen en
intresserad samlare och detaljforskare, öfverträffande flertalet
genom rikedomen af de skatter som han uppspårat. Man behöfver
blott läsa hans »Utkast till föreläsningar öfver allmänna historien
från sextonde seklets början», 1—7, 1786—95 eller hans 1794
utgifna »Fortsättning af.. . Sven Lagerbrings Svea rikes historia»
för att gifva mig rätt i mitt omdöme.1 Detta hindrar dock ingalunda,
att Fant kunnat inverka fördelaktigt på de historiska studierna,
hans personlighet har möjligen dragit ungdomen till sig, i synnerhet
om hans föredrag varit intressant och sannolikt till formen mera
fängslande än vi nu kunna se. Hans omfattande lärdom, rika
samlingar i historia och villighet att med dessa och sitt outtömliga
minnesförråd stå ungdomen till tjänst vid affattande af liistoriska
afhandlingar förtjäna fullaste erkännande. Lika litet lärer någon
förneka, att i den utomordentliga mängd af historiska
disputatio-ner som ban strödde omkring sig ligga dolda massor af intressanta
historiska upplysningar, ehuru de visserligen skulle kommit
eftervärlden mera till godo, om de ordnats efter en bestämd plan och
icke som nu låge som membra disjecta kringströdda i en icke lätt
1 Fants föreläsningar med titel »Inledning till historien. . .» (Ups.
Bibi., U. 19, odaterad renskrift) göra samma intryck, som hans i
texten omtalta tryckta arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
