Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
Fants tvenne samtida Jonas Hallenberg och Carl Gustaf Nordin
stå visserligen öfver honom om ock ur olika synpunkter.
Hallenbergs båda olika Upsalaafhandlingar »Dissertatio qua disqviritur:
Quid ad mores et civile imperium gentibus Europæis profuerint
expeditiones cruciatæ», pars 1—3, 1776 och »De nobilibus in
Svi-ogothia htteratis», pars 1—2, 1778 vittna icke blott om hans verkliga
lärdom utan ock, att han ägde i sig mycket af en historisk tänkare.
Det större historiska arbete med titel »Nya allmänna historien ifrån
början af sextonde århundradet», som ban begynte 1782 men
afbröt redan med tredje bandet (vid år 1542), sedan ban fått i
uppdrag att skrifva Gustaf Adolfs historia, är ett historiskt arbete i
verklig mening, hvilande på grundlig forskning och vittnande om en
god historisk blick, om ock framställningen saknar liflighet. Hans
Gustaf Adolfs historia hör ej hit, dess förtjänster äro allmänt kända
och hafva beredt honom ett högt rum bland Sveriges
häfdatecknare. Den ryktbare C. G. Nordin debuterade 1773 med en
disputation »Monumenta sviogothica vetustioris ævi . . . suspecta», i
hvilken ban skarpsinnigt behandlade frågan om den ryktbara
Konungastyrelsens äkthet; i fortsättningen följande år gjorde han en
komplett ända på »Hjalmars och Ramers saga», detta falsarium,
som i Rudbecks och Lundii dagar spelat en sådan roll;1 den skarpa
kritik ban verkställde af ett annat falsarium, de välbekanta
»Anno-tationes ex scriptis Caroli episcopi arosiensis», utgafs efter hans död
af Fant år 1815. Det var en stor förlust för universitetet att mista
en sådan man, i lärdom stod han icke efter någon, i djup historisk
blick var han allas öfverman.
Ett mycket betydande inflytande på dem, som mot
tidehvarfvets slut drefvo historiska studier, har säkerligen
professor skytteanus Jakob Fredrik Neikter haft. Hans historiska
produktion inskränker sig visserligen blott till några disputationer,
men redan den största af dessa »De efficacia climatum ad variam
gentium indolem, præcipue ingenia et mores» vittnar om, hvilket
skarpt öga ban hade för fenomenen både i naturens och människans
värld, och hvilka öfverraskande resultat ban som tänkare förstod
att afvinna dessa.2 För honom var historien något vida högre än en
1 Då funnos ännu Rudbeckianer i lifvet. Clir. Braad skref i har-
men till Lidén 22 okt. 1774 (Ups. Bibi., G. 151: e), att Nordin borde haft
en fiskalisk aktion på halsen.
3 Som motsats härtill förtjänar omnämnas, att förre
Upsala-pro-fessorn B. Ferner i sitt tal i Yet. Akademien 1780 »Försök att visa det
olika clirnater icke verka lios folkslagen olika lynnen och själens
förmögenheter» utvecklade åsikter som gingo i rak strid med dem som
Neikter uttalat. Med verkligt skarpsinne kämpar Ferner för den sat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
