Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
strömningar under deras då ej sällsynta utrikes resor, bidrog
ytterligare till omslaget. Man behöfver blott kasta en blick på
titlarne till åtskilhga disputationer under Ihre, K. Aurivillius och P.
Svedelius för att varsna det, och en blick på innehållet bekräftar
detta ytterligare. Svedelii gradualdisputation under Ihre 1754
»Dissertatio in quæstionem: An studia literarum contulerint ad
emendationem morum» är en vederläggning af det nekande svar
på samma fråga, för hvilket Rousseau prisbelönats af akademien
i Dijon. Jakob Axel Lindblom disputerade under Ihre 1769—70
om »Caussæ impeditæ in studiis progressionis» 1—2 och presiderade
själf 1778 för en afhandling »De poematis Ossianis»; i bägge röjer
sig en stor förtrolighet med den moderna litteraturen. H.
Ericssons afhandling 1779 under Svedelius »De carmine pastorali»
behandlar Italiens, Frankrikes och Englands störste skalder på detta
område. Hos J. F. Neikter framträder det moderna draget än starkare.
Hans specimen för docentur 1774 »De poesi tragica» hvilade på
djupa studier af samtidens störste vitterhetsidkare och
konstfilosofer, på samma gång det bar en tydlig prägel af hans originella
ande. Man kan ej tänka sig en starkare kontrast än den mellan hans
afhandling och adjunkten L. J. Palmbergs två år tidigare
ventilerade disputation »De carmine lyrico». Den senare är så godt som
kemiskt ren från all besmittelse af modern vitterhet, för honom
existerar blott den klassiska litteraturen, hos hvilken ban dock
tyckes hafva mera gjort bekantskap med skalet än med kärnan.
Ett slags centrum för de moderna vitterhetssträfvandena i Upsala
hade bildats 1767, då den bekante Olof Bergklint, docent i svensk
vitterhet sedan 1765, bildade sällskapet Apollini Sacra, i hvilket
Svedelius, Uno von Troil, Lindblom, Rosenstein, Nordin, Neikter,
Fant, ödman, Leopold m. fi. inträdde.1 Under sådana
förhållanden är det icke svårt att förstå, om Anders Schönberg vid 1769—
70 års riksdag haft den idén att utverka upprättandet i Upsala af
en professur i litteraturhistoria, till hvars förste innehafvare ban
designerade e. o. biblioteksamanuensen Johan Henrik Lidén.3
Planen stannade på papperet, men den hedrar Schönberg, och än mera
hedrar honom, att han föll med sitt val på den fine, högt bildade
1 Se G. Göthe: Historisk öfversikt af de vittra samfunden i
Sverige ete. 1875, s. 126 ff.
1 Se Schönbergs bref till Lidén 25 sept. och 2 okt. 1770 (Ups. Bibi.,
G. 151: c). I det senare säger han: »Man kan ej vänta mycken välvilja
af Upsalienses. Afunden lär då röra sig, fastän förmånen vore så liten.
De lära efter Ilolbergs utsago vilja hafva philosopher, som länge haft
skägg på hakan».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
