Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
»Specimen philosophiae Homericæ» såsom exercitiedisputation, den
står öfver flertalet dylika. H. Schröderheim behandlar 1768
»An-tiqvitates Aristophaneæ»; M. Stagnelius »Gymnastica græcorum
ex Pindaro illustrata», 1—2, 1769—73; J. D. Drissel »De varia
rei-publicæ atheniensis forma», 1—2, 1770—72; P. F. Aurivillius
»Pro-legomena ad librum Stephanites kai Ichnilates e Cod. Mscr. biblioth.
acad. Ups. edita» 1780; E. M. Fants »Ilistoriola litteraturæ græcæ
in Svecia» och M. Floderi disputation »De poetis in Svio-Gothia
græcis» äro förut omnämda på litteraturhistorien.
Den stora betydelse, som Johan Floderi lärareverksamhet haft,
berättigar, att jag yttrar några ord om hans person och gärning.1
Född 1721 och promoverad 1743 blef ban 1752 docent i grekiska.
Hans skicklighet var redan då så erkänd, att när följande år förslag
sattes till poeseos professuren, fick han enhälligt andra rummet å
förslaget, Karl Aurivillius som hade första rummet fick dock och
med allt skäl platsen. Linné skref emellertid några dagar senare
med tillfredsställelse om sin landsman till domkapitlet i Växjö, att
denne vore »född och skuren till cathedern» samt »så allmänt
älskad och distinguerad, att då ban nu nyligen sökte poeseos
professionen, fick han så enhälhg kallelse att ingen gick honom förbi».’
När sedan förslaget sattes 1761 till grekiska professuren, fick ban
stå tillbaka för Jonas Apelblad, i det majoriteten efter tidens sed
lät lefnadsåren och tjänsteåldern tynga i vågskålen., Amnell hade
dock gifvit Floderus det mest lysande vittnesbörd för »utvaldt snille
och smak samt mogen lärdom». Floderus blef emellertid i alla fall
nämd till platsen d. 28 jan. 1762, såsom det långt efteråt uppgafs
genom att Höpken lade sitt inflytande i vågskålen.3 För
universitetet var det förvisso en lycka att se honom intaga den grekiska
katedern. Hans lärjungar, E. M. Fant och N. von Rosenstein, skildra
med värme sin store lärare. Den senare säger, att Floderus var
en ovanlig föreläsare; lika grundlig och klar som hans
framställning var, lika elegant och ledigt var föredraget, också hade
ungdomen skockats kring hans kateder. Han var ej blott stor som ety-
1 Källor till Floderi biografi äro E. M. Fants Oratio in memoriam
. . . J. Floderi, Ups. 1789 och N. v. Rosensteins minnesteckning i Vitt.
Hist. och Ant. Akad. handl. 5, 1796. Rosenstein har till stor del stödt
sig på Fant.
2 Linnés Bref 1, s. 281. Fant åberopar i sin oratio ett uttryck af
Linné: »magistrum Floderum non professionem ambire, sed ab eadem
quæri debere».
3 Fants Oratio. Höpken har dock icke i sin skrifvelse till K. Maj:t
gifvit någon sitt förord, men detta utesluter ej, att ban kunnat inverka
betydligt på utgången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
