Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
i denna ett värdefullt bidrag till kännedomen om de orientabska
studierna i vårt land i äldre tid, ocb bans disputation »De fatis
li-teraturæ hebrææ seculo reformationis», 1—4, 1755—62 förtjänar
allt erkännande, ban öfvergick som bekant sedan till teologiska
fakulteten. — Ett större namn förvärfvade den ryktbare Jakob
Jonas Björnståbl. Hans lefnadsöden bar jag förut i korthet
återgifvit.1 Han lämnade fäderneslandet som docent 1767 och återsåg
det icke, ty döden bortryckte honom i Thessalonica d. 12 juli 1779
strax efter att han nämts till professor i Lund i orientaliska språk.
Hans vetenskapliga produktion hann därför aldrig att blifva stor,
den inskränkte sig till hans exercitiedisputation 1757 under
Clewberg, gradualdisputationen 1761 under Hesselgren och en tredje
»De-calogus Hebraicus ex Årabica dialecto illustratus» pars 1, för
hvilken han presiderade 1763. Men hans ryktbara resebeskrifning, som
Gjörwell utgaf efter hans död i sex band 1780—84, visade, att han
var en energisk och kunnig forskare af hög rang, ban förvärfvade
också öfverallt hvar ban kom det största anseende som en af tidens
lärdaste orientalister. Den samling af orientaliska handskrifter,
som han sammanbragt under sina resor, tillföll genom testamente
Upsala universitets bibliotek. — Abraham Thorberg, som 1790 vid
31 års ålder blef professor i grekiska och tyvärr några månader
därefter bortrycktes af döden, var egentligen orientalist. Efter att hafva
utgifvit två fortsättningar {1782 och 1783) af den ofvannämda
Decalogus Hebraicus som Björnståhl begynt, hade han 1785 vid
24 års ålder blifvit docent i orientaliska språk och 1787 fått
adjunkturen i samma ämne efter Tingstadius. Redan 1785 utgaf ban ett
litet rätt förtjänstfullt arbete »Utkast till en critisk historia om
österländska språken»; ämnet behandlas helt öfversiktligt, men
framställningen vittnar om att ban följt med tidens vetenskapliga
litteratur. Följande år begärde han, då ännu blott e. o. adjunkt, att
få offentligen föreläsa öfver »De österländska folkslagens historia»,
som ock, ehuru under någon motsträfvighet från konsistoriets sida,
beviljades af kanslern. Dessa ännu i behåll varande föreläsningar
gifva en god tanke om hans insikter och beläsenhet.2 — Mathias
Norberg, som 1774 blef docent efter att året förut hafva presiderat för
sin afhandling »De usu versionis novi testamenti Syriacæ», och
’ Se Afd. 1, s. 573.
’ Kons. till kanslern 11 febr. 1786 och dennes svar 20 febr.
Thor-bergs föreläsningar finnas i Ups. Bibi., R. 152; andra smärre
anteckningar af honom i R. 114—115. P. F. Aurivillius, själf en grundlig
orientalist, har i sitt rektorsprogram 1790 några vackra ord om Thorberg,
hvars Utkast han kallar »solidai philologiæ et sagacis ingenii specimen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
