Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
Striden om vattuminskningsteorien förmådde Celsius att söka
gifva en tolkning af inskriften å den ryktbara Aspörunstenen.
Tyvärr fick lian en dålig afklappning af densamma och gaf därför
en felaktig läsning och tolkning.1 Han gissade dock rätt, att
stenen talade om vattnets höjd vid den tid då den restes. Erik
Ekholm, som kunde begagna Peringskölds afrifning (offentliggjord
i Göranssons Bautil 1750), gaf en bättre läsning och tolkning, ehuru
äfven den felaktig, i sin afhandling 1758 om samma runsten, under
det Ihre, som icke ville veta af vattuminskningen och gärna ville
åt Ekholm, gaf en mindre lyckad tolkning. Våra dagars runforskare
hafva visat, att stenens inskrift verkligen tyder på hvad Celsius
och Ekholm antogo, ehuru desse icke förstått läsa inskriften rätt.2
Slutligen kan nämnas, att den månglärde Göran Wallin har
skrifvit en Runograpkia Gothlandica, pars 1—2, införd i
vetenskapssocietetens acta.3
Ihre, som så intresserade sig för vårt språk, tog också itu med
runorna. Han har dock icke inlåtit sig på någon egentlig
run-beskrifning eller runtolkning utan har behandlat runväsendet från
allmän synpunkt, och det ser ut som hans egentliga sysselsättning
därmed daterar sig från hans senare lefnadsår. De fyra
disputationer, i hvilka hans åsikter framläggas, äro nämligen från åren 1769
—1773. Den första, för hvilken U. von Troil responderade 1769,4
»De runarum in Svecia antiqvitate» kom till det resultatet, att
runornas ålder icke gick längre tillbaka än till 6:te högst 5:te seklet
efter Kristus. Den andra af 1770, med hvilken J. G. Stenberg
disputerade pro gradu »De runarum patria et origine», gick ut på att
bevisa, det runorna voro släkt med romerska alfabetet och förts
öfver Tyskland upp till Norden. Den tredje af J. Graffman pro gradu
»De signo crucis in cippis runicis ambigua Christianismi nota» 1770
uppvisade, att korsbilden förefanns redan i hednatiden, ocli att
således ensamt dess tillvaro å en runsten icke bevisade, att den var från
kristen tid. Den fjärde »De runarum in Svecia occasu», 1—2, 1771—
73, af E. Götlin framdrog en mängd intyg om, att runorna användts
i inskrifter från en ganska sen tid. Den beläsenhet som Ihre lägger
1 Celsius till G. Wallin utan dato (men tydligen före 1744), orig. i
Liuköp. Bibi., Walliniana, T. 2. Han nämner, att A. Celsius skall
endera dagen resa till Aspö och undersöka stenen.
2 Se Stephens: Old northern runic monuments, T. 2, 1867.
3 Se Acta soc. sc. Upsal. ad an. 1743 s. 55—80 och Acta 1744—1750,
s. 120—158.
4 Denna disputation skrifven med Ihres egen hand finns bland hans
papper i Ups. Bibi.
Ups. Univ. HM. ill, 2.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
