Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
Elhuyar, föreståndare för smältverken i Biscaya, ock en de Virly,
ordförande i Dijons räknekammare, voro ej blott käns åbörare VT.
1782 under en kurs i den bögre kemien utan deltogo i de privata
öf-uingarna i proberkonsten och aflade däri erforderliga prof; den kände
naturforskaren Fredrik Ehrhart från Schweiz uppehöll sig tre och
ett halft år i Upsala, för att studera under Linné och Bergman, och
tjänstgjorde bela första året på Upsala apotek under den
ryktba-C. W. Scheeles ledning. Med utlandets förnämste lärde stod
Bergman i jämn brefväxling, och talrika akademier och vetenskapliga
sällskap kallade konom till sin medlem. I franska
vetenskapsakademien, hvar korrespondent kan var sedan 1776, invaldes han
till medlem 1782, ban var den tredje svensken som denna ära
vederfors, endast Linné och Wargentin hade förut fått plats
därstädes. Det väckte då ingen förvåning, att Fredrik II erbjöd honom
en lysande ställning vid Berlins vetenskapsakademi. För
Bergman låg häri en stor lockelse, de ekonomiska villkor som bjödos voro
synnerligen goda, och utsikten att få enbart ägna sig åt
vetenskapen talade starkt för antagande af anbudet, i synnerhet då
undervisningen hemma hotade att snart göra slut på en undergräfd hälsa.
Saken var 1777 så godt som uppgjord, men det behöfdes icke mera
än att Gustaf III uttalade sin ledsnad ock förklarade sig betrakta
förslaget som en förolämpning mot sig och Sverige, för att
Bergman skulle uppgifva tanken. Vetenskapsakademien uttryckte siar
glädje öfver att fosterlandet fått behålla honom genom att anslå
150 rdr. årligen i understöd åt hans laboratorium.1
Af samtid och eftervärld har Bergman erkänts som en af sin
tids störste kemister. A. E. Nordenskiöld yttrar om honom2 att
»hans undersökningar omfattade nästan alla grenar af den
dåvarande kemiska vetenskapen, öfver allt drog han nya fakta i dagen
eller beriktigade äldre uppgifter». Han erinrar särskildt om
Bergmans »utbildning af den kemiska analysen på våta vägen och
de undersökningar han enhgt den nya metoden utförde af de mest
olikartade ämnen. t. ex. af olika slag af jern . . . och kiselhaltiga
mineral, af en mängd salter, om hans omfattande undersökning
af kolsyran (af honom kallad luftsyra), hvarigenom Blacks,
Mac-brides och Cavendish’ upptäckter rörande detta utomordentligt
vigtiga ämne väsentligen utvidgades och grunden lades till kolsyrans
kemi, och hans analyser af helsovatten, hvarvid äfven deras
gasformiga beståndsdelar bestämdes, hans undersökning af vismutens,
zinkens, blyets, nickelns, guldets, platinans, talkjordens salter, om
1 Om den ifrågasatta flyttningen till Berlin se Afd. 1, s. 521 ff.
2 I Framtiden, ny följd, årg. 1, 1877, s. 30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
