Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-543
1754 fick sin amanuenslön å 100 dlr. smt. utökad med två dubbla
stipendier (240 dlr. smt. tillsamman) mot skyldighet att vårda
mynt-samlingen. Som bekant författade Ziervogel förtjänstfulla
arbeten i numismatik ock särskildt två öfver myntkabinettet:
dissertationen »Numophylacium R. Acad. Upsak», 1, 1753 och
»Föreläsningar öfver Upsala Academies myntsamling», 1772. En följd af
affären med Ehrenpreuss var, att universitetet måste litet emellan
på hans förslag inköpa dyrbarare mynt; så 1754 en unik Sten Stures
riksdaler för 600 dlr. kpt., 1755 en hel och en half riksdaler från Sten
Sture den yngres tid för 1,300 dlr. kpt.1 Å andra sidan kunde
universitetet 1754 sälja hela sin gamla myntsamling, som blott innehöll
dupletter af den Ehrenpreuss’ska.2 Konsistoriets lust att öka
myntsamlingen aftog icke efter Ekrenpreuss’ död, man köpte litet
emellan, hvartill nog bidrog, att den kände numismatikern C. R. Berck
var fyror till professor A. Berck. Den förre, som redan 1753 skänkt
universitetet 100 romerska medaljer, kade oupphörligt något
inköp att föreslå. Efter Ziervogel förestods myntsamlingen af hans
efterträdare i amanuensbefattningen, L. Hallencreutz, J. A.
Lindblom ocli E. Götlin. I den sistes tid inventerades kabinettet 1794,3
det innehöll då 164 bracteater, 2,329 svenska mynt ock medaljer,
359 skådepenningar öfver enskilda och 2,782 romerska mynt. 1793
beräknades dess värde utgöra 16,900 rdr.,4 således tydligen kögre än
värdet på ett stort stenkus den tiden. Det var då sedan 6 år tillbaka
flyttadt från biblioteket till mindre konsistoriets rum. Den enda större
donation jag sett omtalad från sista tiden är den af
legationspredikanten A. F. Sturtzenbecker genom hans testamente af 24 nov. 1783.5
En liten samling som ej bör med tystnad förbigås är den af 125
Runstafvar, som Ehrenpreuss jämte tillhörande beskrifningar
förärade observatoriebiblioteket 1754." Den kunde vara så
mycket välkomnare, som observatoriets tidigare prefekt Anders
Celsius aldrig kunnat komma öfver någon runstaf af så kög ålder, att
den kunde föras till hednatiden.7
1 Kanslersbref 20 juni 1754 och 19 febr. 1755.
2 Kanslersbref 7 nov. 1754; förteckning å de sålda dupletterna finns
i kons. acta 1754.
3 Inventering af 5 juli 1784 bland kons. acta.
1 Kons. prot. 20 jan. 1793.
5 Den beskrifves i E. Götlin: De nummis cuficis 1803, s. 6.
• Kanslersbref 18 nov. 1754 och kons. prot. 27 jan. 1755. Antalet
125 uppgifves i Erl. Fryxells disputation (under Ferner) 1758 De
anti-qvitate calendarii runici, s. 7.
7 Julafton 1741 skrifver A. Celsius till E. Benzelius (orig. Linköp.
bibi.) och frågar om denne sett någon hednisk runstaf. »Jag har aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
