Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-568
gifvit mindre än hvad socknarne nu bjödo, så ersatte det höga
priset skillnaden till fullo; 1743 hade man fått blott 852 tunnor, men dessa
hade vid försäljningen efter 26 dlr. kpt. tunnan inbragt 22,152 dlr.
kpt., under det 1,043 tunnor efter pris af 15 blott gåfvo 15,645.1 På
hvilka villkor tiondesättningen sedan slöts, har jag mig ej bekant,
säkert är, att från och med 1752 en sådan gällt i 10 år. Vid dess
upphörande fick det först återgå till det gamla, då socknarne icke ville
ingå på en förhöjning med 250 tunnor.2 Men fem af de sju socknarne
(Hanebo, Segersta, Bollnäs, Ofvanåker och Delsbo) bekvämade
sig s. å. att ingå på en tioårig tiondesättning å sammanlagdt 875
tunnor,3 och deras kontrakter förlängdes såväl 1772, hvarvid dock
Delsbo fick kontrakt på 50 år, som 1782, då dock Bollnäs icke ingick
på kontraktets förlängning, så att tre socknar då stodo utan
kontrakt/ Vid 1786 års riksdag vände sig då södra Hälsinglands
riksdagsfullmäktige till K. Maj:t och begärde en tiondesättning, att
gälla för evärdeliga tider och uträknad efter tio års medium,
hvarvid dock all efter 1740 nyodlad jord skulle undantagas från
beräkningen. Sedan konsistoriet upplyst, att det hade kontrakt med
fyra socknar och att det erbjudit de andra sådana, men att det icke
kunde gå in på längre kontrakt än 50 år och att det måste göra sin
beräkning efter 24 års medium, resolverade K. Maj :t 20 nov. 1786,
att universitetet ägde fria händer vid uppgörelsen.5 Därpå föllo
socknarne till föga, och Alfta ingick 1788 ett 50-årigt kontrakt
om 225 tunnor.0
På akademifogdarnes ärlighet och nit berodde naturligen i hög
grad, om böndernas räntor ordentligt inflöto. Den stegring i
res-tantierna å böndernas räntor som jag nyss skildrat har säkerhgen
icke så sällan hufvudsakligen uppkommit genom vårdslöshet hos
fogdarne eller rent af deras falhet. En annan fara låg däri, att som
dessa fogdar rörde sig med betydliga medel, som icke så hastigt
underkastades redovisning, kunde de lätt frestas att med användning
af dessa slå sig på affärer, och därest dessa icke utföllo väl,
kommo de på balans. Frestelsen att använda medlen måste hafva varit
1 Kons. till kansler 9 juli 1748, Wetterblads omnämda redogörelse
1750 ocli en ny dylik af honom bland 1751 års acta.
2 So kons. prot. 30 mars 1762 samt Alfta och Bollnäs socknars
skrifvelser 25 april och 2 maj 1762 (orig. i räntkam.-arkivet »Till Inspectores
ærarii ingångna skrifvelser»).
3 Kons. prot. 10 aug 1762.
4 Se kons. till kanslern 18 dec. 1778 och 6 sept. 1786.
5 Tryckt i Bih. 5, n. 50.
’ 9 juli 1788 (kopia i kons. arkiv, Lit. ad varios). Jag antager, att
de 2 andra socknarne följt exemplet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
